Untitled

2(i3
Längs den dinihctiu-kta udden. Säng. 18.
Längs den töckenhöljda. liolnieii.
Anni, me-d det vackra iianiuel .
Ser nu att ett skepj) .'^ig närniur,
Ett al' hundra plankor tiniradt.
Tar till onia da och säger:
''Oui du är min egen broder-s,
Eller ock min foders farkost.
Vänd din franistani då mot heuinicl,
DO. Fören enint egna striinder.
Hil, mo( dessa landningsplatser,
Aktern emot andra hamnar!
Onj dn är en okänd farkost.
Må du åter n låt simma.
Hört mot andra landningsställen.
Och din bakstam hitåt vända!"
Icke var det någon hem-l)åt,
Icke någini okänd farkost,
Wäinämöinens farkost ^ar del,
100. Den evärderlige sångarns.
Och den nalka-des till stranden.
Närmade sig, i\h- ett samtal.
Tog ett ord, bur fram etl annat.
Lät i ro ett tredje talas.
Annikki, med vaekra namnet,
Nattens dotter, skymnings-tärnnn.
Frågar genast nu af skej)pet:
"Hvartåt st\r du, Wäinämöinen,
Vattnets vän, h\art gäller tärde n ,
110. Landets |)rvdna