Untitled

Aino l)örjai- da siy kliiihi .
Tager på sig allt do) bästa.
Fäster guld u|»i)å sitt äiine.
Silfverprvduader i häret,
Blåa sidenband kring j)annan
R(')da saodder kring sitt hulViHl.
Så från hemmet ut lion \andrar,
Hört från linid till lund hon irrar.
()f\er kärr och ol"\er nioar,
vJTO. Genom djupa ödemarker:
Sjunger IVir sig sjelf och silger.
Yttrar under (\L'i hon IVamgår:
''Tunga (jval mitt sinne (|välja,
Sjukt af sorger är mitt huf\ud:
Dock så tungt ej (jvalen (jvälja.
Sorgen ej så svårt mig plågar.
Att jag finge dö, jag arma,
Att jag usla fidle unnan,
(iinge bort IVån dessa sorger.
.•ibO. Dessa tryckande bekymmer.
"Tid för mig helt visst det vore
Att från denna verlden skiljas,
Tid till Manala att komma,
Ner till Tuonis dunkla boning:
Icke sörjde mig min fader.
Kj min moder skulle gråta.
Ej min systers kinder fuktas.
Kj min broder tårar fälla.
Om jag störtade i vattnet.