Untitled

31 s
Sang. 20. ".Maiiir jag icke -år att skåda.
\'aiidrar tVaiii att undtM-soka
Hxadaii denna iviken koniin''i-.
Sprider sig i liiften.s rymder,
Oin det kunde vara krigsrök,
liraiid af nväiis liilndor stiftad?"
Kauko \aiidi'ar att Ix-skåda
SliUlct. hvarc.^l ntkeu uppsteg,
Icke var det någon krigsrök,
4^0. Ej en l)rand af ovän stiftad:
p:iden ui)ptänd var till r.ll.rvgd.
T.,ågan att l)ereda spisöl
Invid Sariola-sundet,
Vid den smala uddens krökning.
Detta Kauko nu betraktar,
Hlänger med sitt ena öga,
Skefvar smått u]»på det andra
Och på sned sin mun han \ rider
Yttrar slutligen och säger.
490. Der lian blickar öfver sundet
"Du min egen, goda svärmor.
Pohjas präktiga värdinna !
Brygg nu rätt förträtiligt kui-nol.
8pis()l af beprofvad godhet.
.\tl forpliiga stora '-karan.
Fi-iimsl af alla Leuiniiiikiiinen .
Vid hans egen briillopshögtid
Med din egen, sköna dotter!"
Färdiybrygdt var ölet redan.
r)00. olusten att af miinnei- trunnias:
: