Untitled

37
Haiidskarue uppå lians händer Säng. 3.
Till två neckrusblad i insjön,
(),vad derpå hans blåa niankd
LJ])]) i taslets rynul. till strunioln,
Otdi def uijnka yllel)ältet
Till en sfjerne-rad på himlen.
Sjelfve Joukahainen q\ad han
Intill midjan ner i kärret.
Intill h(»flerna i ängen
.'!:>(). Och till arniarne i sandmon.
Nu den unge Joukahainen
Märkte viil och lann förvisso
Att han råkat rätta vägen,
Att han hunnit IVani på larden,
K(jmniit sig i sångartätlan
Med den gamle Wäinämöinen.
Ena fotens kraft han pröiVar,
Men förmår ej foten höja;
^'ill forsöka med den andra:
340. Sko af si en han bar på denna.
Nu den unge Joukahainen
Känner sig af ångest gripen
Råkar i allt större vånda,
Yttrar slutligen och säger:
"O du vise AA'äinämöinen
Du, en siare evärdlig!
Tag besvärjelsen tillbaka,
Återtåg de helga orden.
Lös mig uliii- detta li'ångmål,
350. Rädda miu ur detta läue.
,
,