Untitled

214
Sang. 15. Ådronia med ord hon lakic
Sammanfä.sle dera.s äiidor.
Fick ej mannen dock att tala.
Ej sitt barn att tungan röra.
Derför tager hon till orda,
Höjer sjelf .sin rö.st och säger:
"Hvar skall läkemedlet taga.s,
H\ar en droppe honing hemta.x
För att nu den svage smörja,
390. Och den illa farna bota,
Alt han åter i)örjar tala,
Får igen sin sånglormåga?
^'Du vår fogel, Mehiläinen,
Konung öf\er .'^kogens Iddmnmr.
Flyg åstad att boning hcuila.
Att den Ijufva saften bringa
Ifrån Metsola, det Ijufva.
Från det trägna Tajiiola.
rtur mänga Ijlonimors kiiopjiar,
4(JU. L'tur många gräshilåns Iiyl.--i)r,
Till en bot för dessa skador.
!
Till en läkedom för såren
Mehiläinen, snabbe fogeln,
Flvger dädan lätt och ledigt
H(.rt till MetS(da. det IjulVa,
Till det trägna Taj.iola.
Stinger blommorna på fältet
Samlar honing på sin tunga
"
, .
Ifrån sex små blommors toppar,
410. IlVån hundra i^rässtråns hvls..r: