Untitled

•248
Sång. 17. Kom, iiadirens höga duttt-r,
Kom. du .sköna, gyllne moder,
Som är äldst bland alla ijvinnor,
Tidigast bland alla mödrar.
Kom att dessa smärtor skåda.
Att afvända nödens dagar,
Att afvältra denna börda,
Att allägsna denna smilla!
"Ocli om detta ej du aktar,
300. Om du ej en hrirsniån viker:
Kom, från himlens naHe, Ukko,
Kom från kanten af ditt åskmoln!
Skynda hit, der du beliölVt^s,
Xärma dig, då hit du kaUas,
Att def onda undanjaga,
Trolldoms-skadorna fördrifva
Med dill eldigt skarpa klinga,
^led ditt svärd, som blixtar Ijiiugar
"Fly. \idunder, vandra hädan,
310. Aik ifrån mig, landets plåga!
Här för dig en plats ej finnes,
Äfven om du ])lats beJKifde:
Red ditt hemvist annorstädes.
Flytta längre bort din bostad,
Der din värd sig uppehåller
Och der din värdinna vandrar!
"Xär du sedan dit har kommit,
Hunnit målet för din vandring,
Uppnätt dem som fram dig alstrat,
320. Dem som bragt dig uti dagen.