Untitled

283
Ulaf bitar ur tiiiii sliliula, Sång. 18.
Utal' sljeken ur niift skäktträd?"
Sade gamle Wäinämöinen,
Yttrade och uaf till gensvar:
'Mag ett präktigt ske])]) har timrat,
Byggt en farkost stark och väldig,
Som är säker uti stormar.
Som i motvind, fast och stadig,
Skjuter fram igenom vågen,
(»DO. Höjer sig på vattnets ryggar,
Stiger lätt, liksom en bubbla,
Glider fram, liksom ett näckblad,
Öfver fjärdarne i Pohja,
Öfver skundjetäckta böljor."
Men den sköna Pohja-dottren
Tog till orda då och sade :
'Sjömän vill jag icke prisa,
Hjeltar, som på vågen styra;
Hafvets stormar rubba sinnet
700. Vårens vindar skada hjernan.
Icke torde dig jag följa,
Och jag följer icke heller,
Som din egen vän för evigt,
Som en duf\a vid din sitla,
Att ditt hviloläger reda,
Att din hufvudkudde ordna.""
,