Untitled

381
•^Kallt det l)lef' lill slut denite, Säng-. 23.
740. Der jag in-ade rur.skjiiten,
Stod vid stiiguväggen ensam,
Dröjde utanför vid dörren-
Sä jag tänkte i mitt sinne:
"'Längre vill jag icke vara
Den, som lider denna ondska,
Vill ej längre gå föraktad
Här i denna Lempo-skara,
Hiir i detta djefvulsnäste !"
"'Bort jag gick från goda gården
7.50. (jfvergaf det kära hemmet,
Ut jag irrade, jag arma,
Öfver kärr och öf\ er marker,
Öfver öppna, vida vatten.
Ända till min broders åkrar.
Men ur granen ljöd en stämma,
Hvarje tall jag hörde tala.
Kråkor kraxade omkring mig,
Skator sqvaf trade emot mig:
''Här är ej ditt barndoms-hemvist,
760. Ej det ställe, der du föddes!"
Detta dock mig föga brydde,
På min broders gård jag trädde:
Men hvarenda grind mig sade,
Hvarje fält jag hörde klaga:
"Hvarför kommer du till hemmet,
Säg, hvad önskar här du spörja?
Död är längesen din fader,
Död din faora fostrarinna.
,