Untitled

193
Sä den muntre Leniminkäinea Säng. 14.
l^änge gled omkring på skidor,
•Sjöng- vid skogens rand ett qväde,
Sånger tre i ödemarken,
Blidkade dess herrskarinna,
.Skogens herre likaledes,
Intog alla skogens tärnor.
TJaste Tapios fagra jungfrnr.
Xu i hastigt lopp de sände
•240. Hiisis eig utur dess gömma
Hakom Tapiola-berget,
Ifrån Hiisi-horgens branter,
Fram till mannen, der han sökte,
1 hans närhet, der han qvädde.
Sjelf den muntre "Lemminkäinen
Låter nu sin snara falla
()f\'er Hiisi-elgens skuldror,
Ofver lialsen på kamelen,
Att ej mer den kunde sparka
250. Då han strök den öfver ryggen.
Nu den muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade:
''"'Skogens värd och markens herre,
Du som l»or på mon, du sköne!
Mielikki, du skogsvärdinna,
Skogens blida gåfvo-moder!
Kom att guld utaf mig taga;
Kom att välja ut mitt silfver;
Bred nu ut ditt lärft på marken,
2(i0. Läiiu din linneduk, den vackra,