Untitled

2rr2
Säng. 18. Vällde .sig och ,såg oinkriiiir siu;
(MVerallt i vida rvindeu.
Upp emot den iit'>ga himlen
Längsmed stranden utåt liaf\el :
Solen strålade deriippe.
Nertill gliiusle vattnets våyor.
Blicken sände hon im»! Ijärdeii,
Vände hufvudet mot solen:
Invid Suonii-ellVens niviining,
no. Invid 'NVäinö-strömniens utlopp
Hon en strimma såg på liafxet.
Såg en mörkblå punkt jiå vågen.
Höjde då sin röst och sade
Talade med dessa orden
"Svarta strimma, du, på vägi-n,
Mörkblå jiunkt. livad kan du \aray
Om du är en skara vildgäss,
Eller ock en kulle änder,
Må du lyfta dina vingar
70. Och mot himlen ujip dig höja!
"Om du är ett laxrikt hafsgrund,
Eller (jck en svärm af fiskar,
Må du genast jtlaska unnan.
Ned i vågorna dig sänka I
"Meu om du ett klipj)gruiid vore.
Eller ock en vatten-ruska.
Skulle vågor mot dig svalla,
Vattnet snart dig öfverhölja."
Båten nu alltmer sig närniai-.
80. Fram det nya skeppet skjuter.
:
.
,