Untitled

41
Och den uiiiie Jniikaliaiiicii
Ständigt längre ned han (iväder.
Nu den unge Jouhahainen
Shitligea af ångest gi-ipes.,
Då i dvn han står till hakan.
Intill skägget uti gTtlJau;
Mossa ren hans num herun-r.
Trädens rötter nå hans tilnder.
Sade unge Joukahainen:
4ö0. "() du vise ^^'äinäniöinen
Du, en siare evärdligl
'Cag tillbaka troildonisoi-den
Låt ännu mig arme lel'\a.
Slå])]) mig up)) IVån detta ställe,
Vattnet neddrar mina IVitter,
Sand berör mitt oga redan!
"'Om besvärjelsen du liiser.
Trolldomsorden återtager,
(ier jag dig min syster Aino,
160. LolVar dig min moders dotter,
Att bli den din stuga städar.
Den som sojjar golfvets tiljor.
Den som skurar dina mjölkkärl.
Den som dina mantlar tvättar.
Som dig väfvcr g\lliie täcken
Och som h(n)ingsl)r(')d dig Iiakar.'''
Nu den gamle AAiiiniinuMncn
Fröjdade' sig högeligen
Alt ia Joukahainens syster
470. Till ett stöd på gamla dagar:
.
.
Sång. 3.