Untitled

380
Sång. 23. Lade lian ett spö bredvid sig,
710. Tog från väggen l;iderj)isken
Ej för någon annans räkning,
Än för min, jag arma qvinna.
Sjelf jag äfven gick till hvila,
Nalkades min bädd on) q vallen.
Lade mig bredvid min make.
]*lats han gaf mig vid sin sida,
Lät mig af sin arm fä känna.
Gaf mig nog med hårda handen,
Med det tjocka videspöet,
720. Med sin piskes skaft af vallross.
"Från hans kiilna sida sprang jai
Från det vinterliga lägret:
Efter mig min make störtar,
Kusar ut igenom dörren,
Far med handen mig i håret,
Griper tag i mina lockar.
Sliter håret ut i vinden,
Gifver det till pris åt stormen.
"Hvilken utväg stod att välja,
7,30. Hvar stod råd och hjelp att finna?
Skor af stål åt mig jag gjorde,
Snodde remmarne af Ivoppar.
Ställde mig dermed vid väggen,
Väntade vid vägens ända,
Att den grymme skulle tröttna.
Att hans vrede skulle saktas;
Dock, ej tröttnade den grymme,
Icke lade sii>- hans Aredc.
,