Untitled

111
'Sade siiitMk'11 Ilmarinen: Säng. 9.
"Om jag (Viy: nr elden vycker,
Vexer fin och blir föiTärliii',
Pxirjar allUVir \il(U att rasa.
Hugger \i\\ ännn din broder,
8[)jelkar sonen ai' din moder!"
"Derpå svor det arma jernet,
Svor sin svåra ed omsider
Uti ässjan , uppå städet,
isO. l'nder hammarn, nndcr släggan,
Tog till orda nn och talte.
Yttrade och sade detta:
"Träd jn finns för mig att bita.
Ölenens hjertO' alt förtära;
\\] min egen bror jag hngger,
\'ill min moders son ej spjelka;
IJättre är det mig att vara,
Lvekligare är att lefva
8(im kamrat åt vägakarlen,
1!(0. 8om ett handredskap för vandrarn,
Än förtära egna fränder,
(i(ira sjelfva slägleii skada. ''^
"Derpå smeden Ilmarinen
Den evärdelige hamrarn
Ikvckte jernet ntnr elden.
Lade det på smedjestädet,
Mjnkt han gjorde det och böjligt
tSmidde deraf hvassa verktyg,
»Smidde spjut och smidde yxor,
•200. Smidde allehanda redskap.
,
,