MED ANDAN I HALSEN - Teknikföretagen

pensionsåldern. De har i många fall inte mycket annan
utbildning är den praktiska verkstadsskolan hemma på gården.
De lärde sig själva att konstruera och lösa problem.
”Jag har dieselolja i blodet”, sade en av dem. De var villiga
att ta affärsmässiga risker, eftersom de inte hade något att
förlora. Jag tror att de i många fall har sporrats av att ha
”börjat med två tomma händer” och arbetat sig upp till en
respekterad position i samhället. Jag har mycket sällan träffat
entreprenörer som hade som främsta mål att bli miljonärer.
De har i påfallande många fall varit redo att riskera
alla sina pengar på nästa lockande projekt. Två nyföretagsamma
grupper resonerar inte sällan på detta sätt: Invandrare
försörjer ofta sig själva, när de upptäcker svårigheterna
att komma in på arbetsmarknaden som anställda. Kvinnor
startar företag för att kunna arbeta på egna villkor. Det är
min generalisering, som inte syftar till att framställa invandrare
och kvinnor som avvikande minoriteter utan mera
visa att ”nöden är uppfinningarnas moder” och en ganska
bra mamma för den delen.
Jag har därmed kommit fram till att det traditionella
storföretagets era lider mot sitt slut. Succéerna kan i varje
fall inte upprepas enligt gamla mönster. Den breda undervegetationen
av mindre företag grundades ofta på villkor
som inte längre finns. Åtskilligt av dagens nyföretagande
ser så nytt och annorlunda ut att det inte tas på riktigt allvar.
Frågan är därför hur dessa nya förutsättningar kan växlas
över till kommande generationers entreprenörskap och
företagsbyggande.
Uppskattning och erkännande är viktiga drivkrafter för
unga människor. Svenskar som lyckas ute i världen gör det
påfallande ofta i branscher där framgång syns. Det kan vara
idrottsarenan, konstutställningen, musikscenen eller catwalken.
Skolan, men också samhället, måste ännu mer än
nu uppmuntra alla att lyckas. Det är en kontroversiell in-
129