MED ANDAN I HALSEN - Teknikföretagen

träffat sina föräldrar. Det var mammor och pappor som
arbetade i ett land långt borta som barnen knappt kunde
stava till. Men de var lyckligt lottade. Utan svensk industri
hade dessa tusentals familjer inte haft något värdigt liv.
I min hemspråksklass i Rinkeby på 70-talet hade många
av mina klasskamrater en närmare relation till sina morföräldrar
än till sina egna föräldrar. Det var baksidan. Framsidan
var framtiden. Vi fick en framtid vi inte trodde fanns.
Många av oss lyckades studera på universitet och göra
klassresor som utan industrins kugghjul inte hade varit
möjliga. Ett fåtal lyckades till och med bli ingenjörer.
Världen förändras i frenetisk fart. Fabriker flyttar ut, människor
rör sig över nationsgränserna, globaliseringen är ett
lika naturligt inslag som duggregn en höstdag. Nya behov
växer ur våra nya beteendemönster och levnadsvillkor.
Innovation handlar om att spåra, kartlägga, avslöja behoven
och bjuda på lösningar.
Det är något Teknikföretagens vd, Åke Svensson, arbetat
med länge. Jag träffade honom över en bryggkaffe och
ett torrt wienerbröd och han berättade om sin väg och sin
syn på innovation. När Åke var sju flyttade han med sina
föräldrar till Linköping. ”Mamma jobbade på Televerket.
Pappa som bara gått folkskola tog en distanskurs och blev
Hermods-ingenjör och fick jobb som tekniker på Försvarets
försökscentral.”
Själv gick Åke naturvetenskaplig linje på gymnasiet och
sommarjobbade på regionsjukhuset.
”Där fick jag hämta patienter till röntgen för att sen köra
dem tillbaka till avdelningen via kulverten. Sommaren
därpå blev jag till min förtjusning upphöjd till röntgenbiträde.
Läkaryrket lockade men mina betyg räckte inte
till. Så det fick bli medicinsk teknik på nyöppnade Tekniska
Högskolan i Linköping.
Om jag inte kan bli läkare kan jag åtminstone bli medi-
8