MED ANDAN I HALSEN - Teknikföretagen

ad arbetslöshetsförsäkring och konstatera att dessa lett till
en sänkt jämviktsarbetslöshet på mellan 1 och 2 procentenheter.
Ett ökat arbetsutbud skapar sin egen efterfrågan,
för att tala med den kände franske nationalekonomen Jean-
Baptiste Say som redan 1803 skrev ett banbrytande verk
med denna innebörd. Därmed blev jobbskatteavdrag och
förändrad arbetslöshetsförsäkring framgångsrika metoder
att öka arbetskraftsdeltagandet och sänka arbetslösheten.
När det gäller innovationspolitiken finns inte alls samma
uppsjö av erfarenhet och forskning. Tvärtom. Arbetsmarknadsekonomi
arbetar nästan uteslutande på utbudssidan och
rör sig oftast inte i närheten av företag eller entreprenörer
och än mer sällan med innovationsprocesser. Arbetsmarknadsekonomer
kan knappt prata med de ekonomer som
studerar tillväxt och innovationer: de har inte samma begreppsapparat
och har mycket svårt att få ihop sina forskningsområden
i en övergripande förklaringsmodell. Det
gör det oändligt mycket svårare för politiker och beslutsfattare
att i förväg kunna förutsäga resultat av olika förslag.
Och är det något man som beslutsfattare verkligen ogillar
så är det osäkerhet och risken att satsa stora skattemedel på
förslag som kanske inte leder någonvart.
Man skulle förstås kunna tänka sig att beslutsfattare som
i övergripande termer vet att innovation är viktigt för tillväxten
beslutar sig för att testa vilka policies som fungerar.
Att pröva sig fram i politiken behöver inte alls vara fel, bara
man vet att huvudinriktningen är rätt. Men här spökar det
tredje problemet med innovationspolitiken: den tidsmässiga
fördröjningen.
Vi kan anta att utbildning, forskning och utveckling är
bra för innovationsklimatet. Av de indikatorer som OECD
tagit fram i sin innovationsstrategi handlar många om just
detta. Men här finns flera fällor. Om riksdagen fattar beslut
om olika utbildningssatsningar i dag kommer man ha svårt
att mäta resultatet i närtid. Det går inte under mandatperio-
82