MED ANDAN I HALSEN - Teknikföretagen

Min erfarenhet är att regeringskansliet arbetar vertikalt.
Varje departement har sitt eget ansvarsområde, sina egna
myndigheter, sina egna utgiftsområden i statsbudgeten.
Den enda riktigt horisontella processen är budgetprocessen,
som ägs av finansdepartementet. Det är där delarna sammanfogas
till en gemensam strategi, med grund i regeringsförklaringen.
Man kan förstås ha synpunkter på att det är så, men
regeringens ledamöter är kollektivt ansvariga för samtliga
regeringens beslut. Det gör att regeringskansliet blir en
mycket hierarkisk organisation som syftar till att uppnå
total enighet inom regeringen och regeringskansliet över
de beslut som fattas.
Varje beslut regeringen fattar måste alltså vara godkänt
av alla statsråd och alla departement har givits tillfälle att
påverka processen. Som statsråd med ansvar för olika frågor
är man inte en satellit som kan operera på egen hand inom
sitt eget ansvarsområde. De beslut man själv kan fatta sker
på delegation från alla andra.
Ibland har olika debattörer föreslagit att det borde införas
en särskild post som innovationsminister. Men att införa
ett stuprör till kommer inte att göra någon större skillnad
menar jag, även om signalvärdet kan vara positivt och
det ibland kan vara en fördel att samordna olika sakfrågor.
Det som är viktigt är vad som står i regeringsförklaringen
och framför allt vad som står i budgeten; regeringens viktigaste
styrdokument.
Media är liksom politiken organiserad i stuprör, ”beats”,
som bevakar områden snarlika de som politiken är ansvarig
för: ekonomi, sport, kultur, teknik, politik och så vidare.
Dessa stuprör – i politiken och i media – förstärker varandra.
Politiska företrädare i olika frågor har ”sina” journalister
som är viktiga för hans eller hennes fråga, och omvänt.
Dessa stuprör ställer till problem för frågor som är svåra att
fånga i vertikala sammanhang. Det gäller absolut innova-
84