Schackledarens handbok - Sveriges Schackförbund

Att lära ut schack147i en träningssituation, som kan vara värda att lyfta fram.Det är svårt att vara i minoritet. I alla fall när minoriteten är så liten attden blir något direkt avvikande. Flickorna i en grupp känner ofta att deinte passar in. De flesta som har fortsatt spela efter nybörjarstadiet har variti en grupp av flera flickor. Antingen har de bildat en ren flickgrupp, ellerockså har de varit några stycken som kunnat stötta varandra i den vanligaverksamheten. Med den erfarenhet jag har idag rekommenderar jagklubbarna att pröva rena flickgrupper. Givetvis är det mycket bra om detgår att knyta en kvinnlig ledare till träningen så att flickorna får en förebildav samma kön.I en träningssituation är min erfarenhet att den sociala miljön betyder merför flickor än för pojkar. Det är därför viktigt att det är god stämning i gruppenoch att ledaren ser flickorna och inte bara fokuserar på hur de spelar schack.Ur pedagogisk synvinkel betyder det också att fokus inte bör ligga på attkonkurrera i början. Jag föredrar därför t.ex. utmanarpartier före poängjaktnär jag tränar flickor som är nybörjare. Eftersom flickor och kvinnor oftavärdesätter den sociala gemenskapen mer än tävlingsmomentet brukarde även tycka om att lösa uppgifter ihop och jag låter därför ofta flickornalösa uppgifter i tvåmannalag.Det jag har försökt när jag tränat rena flickgrupper är att smyga inkonkurrensen och den vanliga pedagogiken som jag använder för pojkar.Det naturliga ögonblicket för en flickgrupp att splittras är när intresset,ambitionen eller spelstyrkan drar isär gruppen.Idén att svenskt schack bör utveckla sin kursverksamhet tror jag skullekunna vara ett sätt att utjämna könsskillnaderna när det gäller vuxna,eftersom kvinnor ofta vill ha grundkunskaper innan de själva prövar på.Men vad det är som gör att flickor i högre grad slutar med schack i tonåreni förhållande till pojkar vågar jag i dagsläget inte uttala mig om. Här behövsdet mer forskning. Det enda jag kan säga är att jag tycker att alla Sverigesklubbar bör pröva allt som står i deras makt för att finna sätt att stötta dekvinnliga ungdomarna så att de fortsätter. En bra början är att läsa intervjunmed Susanne Karlsson på sid 198.SchackföräldrarMin far vet knappt hur pjäserna går, min mor har ingen aning. När jag varliten var jag ofta avundsjuk på de barn som hade föräldrar som speladeschack, som följde med på tävlingar, analyserade barnens partier ochköpte schackböcker åt dem. Idag, när jag vigt större delen av mitt liv åtschack, inser jag att det också finns fördelar med att de steg jag tagit i minschackliga utveckling har varit sprungna ur mig själv, eller i fall från någon