Schackledarens handbok - Sveriges Schackförbund

Att lära ut schack181själva tävlingen. När den startade i Västerås var tanken att ledare skulleut i skolorna och förbereda klasserna. Det var genom den regelbundnaverksamheten som barnen kom in i schackklubbarna, inte genom självatävlingen. Idag slutar de flesta direkt när den är över. Därför behövs flerledare som kan få kontinuitet i schackspelandet i klasserna.När jag frågar hur han ser på sig själv som tränare, vänder han sig direktmot benämningen. Han menar att han är ledare snarare än tränare. DetSchacksverige saknar är ofta en bra organisation och goda ledare. Föratt ungdomar ska stanna kvar i en klubb är det grundläggande kriterietordning och reda, och att saker och ting sker när man säger att de skaske. Då behövs det ledare och inte tränare. Han är också skeptisk till ordetschackträning. De flesta ungar vill bara spela schack, inte träna. Kvar blirnågra enstaka specialintresserade juniorer från olika grupper som ska hittaen gemensam tid. Och så har ytterliggare en del försvunnit.Det är också svårt att finna tränare. Duktiga spelare är sällan intresseradeav att arbeta ideellt och det är inte heller säkert att de är goda pedagoger.Så fort schack höjer sig över nybörjarnivån kostar schackträningen både tidoch pengar. Därför får ungdomarna i princip klara sin träning själva efternybörjarstadiet. Av dem som varit med i Rockadens förstalag är det tillexempel bara Patrik Lyrberg och Jonas Barkhagen som haft tränare.Eleby tror att Internet kan vara ett sätt att förbättra och kompletteraträningsverksamheten. Via nätet kan ungdomar som har ett större intressefå träning på ett smidigt sätt, och dessutom blir det lättare att sätta sammangrupper över klubbgränserna.Istället för träning betonar Eleby vikten av att spela och att analyserasina egna partier. Han berättar att Rockaden under SM brukar ha fem,sex personer som bara har i uppgift att titta på partierna tillsammans medungdomarna.Eleby pekar på vikten av ett väl fungerande mentorsystem, så att en nyledare inte blir överöst av uppgifter med en gång. Det gäller att försökalokalisera dem som kan vara till hjälp. Hans erfarenhet är att den bästagruppen att leta bland är föräldrarna. De har ett naturligt intresse, så längederas barn spelar, och är ändå ofta med på träningarna. Näst bästakategorin är spelare med ett stort intresse men utan elitambitioner. De mestlovande spelarna har ju inte tid för annat än sitt eget spel. Att ge juniorertränaransvar är sällan lyckat. De brukar lägga av efter någon säsongeftersom det händer mycket i deras liv som gör att de inte har tid. Däremotkan de vara med som hjälptränare.Under samtalet kommer det fram att en hel del problem tornar upp sigi framtiden. Många föreningar tvingas idag ut i förorterna till sämre och