Schackledarens handbok - Sveriges Schackförbund

Att lära ut schack179Jonas Sandbom om Olle Eleby”Hans engagemang för barnen är klubbens själ.”Jonas Sandbom om Lennart Örnmarker”En ledare som delegerar ansvar och litar på människor, men somsamtidigt håller järnkoll på ekonomin.”Mannen i myllretSchackspelare i alla åldrar springer upp och ner för trapporna iHägerstensåsens medborgarhus. På första våningen är det nybörjarträningför de yngsta och i källaren spelar fortsättningsgrupperna turnering. Påandra våningen finns klubbrummet samt ett antal rum med fler grupper,däribland ett med några av Sveriges bästa spelare som gör upp omklubbmästerskapet i SK Rockaden. Mitt i kaoset står Olle Eleby. Han hyscharhögljudda ungar, svarar i telefon och dirigerar än det ena än det andra.Kort sagt, han är en spindel i nätet och en förutsättning för att Sverigesstörsta klubb ska fungera.Efter en stund får Olle Eleby äntligen en paus och slår sig ner vid mitt bord.Eleby utgör tillsammans med Jonas Sandbom och Leif Stenberg ryggradeni föreningens ungdomsverksamhet. Sandbom är anställd av StockholmsSchackförbund tre dagar i veckan och av Rockaden två, Stenberg jobbarför Kyrkans Hus men lägger ändå ner mycket tid på klubben som frivillig.Denna trojka har sedan ett trettiotal ledare under sig som håller i olikagrupper. Alla dessa ledare är ideellt arbetande, förutom de som håller imer avancerad träning.Eleby arbetar med schack på heltid. År 1993 hade han sedan längejobbat på en bilspedition i närheten av klubblokalen, men nu aviseradeföretaget en flytt från området. Eleby insåg att det inte skulle vara möjligtatt hålla på med ungdomsschack på samma sätt om restiden skulle stiga tilltimmar. Han tog då det drastiska beslutet att säga upp sig.Först trodde han att han skulle kunna finna ett motsvarandearbete i närheten, men det visade sig vara svårt. En arbetsskadaförsvårade situationen och han gick arbetslös i sex år innan han viaarbetsmarknadspolitiska åtgärder fick heltidsarbete hos SK Rockaden.När jag frågar Eleby vad som skulle hända om någon i trojkan blev tvungenatt sluta, suckar han tungt. Han tror inte att klubben skulle falla ihop menerkänner att det skulle vara svårt att hålla samma nivå på verksamheten.Han berättar att han hela tiden försöker lotsa in andra som kan ta över hansarbetsuppgifter. Problemet, om man nu kan kalla det för ett problem, är attklubben hela tiden växer, vilket gör att hans eget arbete är konstant.