Schackledarens handbok - Sveriges Schackförbund

198 Schackledarens handbokHälften av alla som finns är kvinnsJag är övertygad om att så länge schack i huvudsak spelas av mänkommer spelet att vara en undanskymd företeelse. Vi måste nå den andrahalvan av befolkningen för att svenskt schack verkligen ska kunna bli atträkna med. De flesta verkar hålla med om denna analys och förslagen ochprojekten har avlöst varandra genom åren för att få bättre jämvikt mellankönen. Ändå väntar frågan: Hur ska vi få fler kvinnliga ledare och spelare?fortfarande på ett svar.Den som kanske är bäst insatt i problematiken är Susanne Karlsson, ledamotav Sveriges Schackförbunds styrelse och med lång erfarenhet av ledarskapför Schacksverige i stort och för tjejer specifikt. Det här är hennes historia.”Det började med att min son Anders var med på Talangjakten på ettsportlov. När han kom hem med sitt vunna pris sa min dotter att hon ocksåville spela schack och vinna priser. Och på den vägen är det.”Susanne Karlsson är född 1958, har man, två barn och bor utanför Ullaredi Halland. Hon har en bakgrund som förskolelärare och har arbetat medbarn med speciella behov och med att motverka mobbning. När hon var39 år gammal drabbades hon av en stroke som de närmaste åren följdesav flera. Idag är hon sjukpensionär.När Karlssons barn fastnade för schack var de sex respektive åtta årgamla. Karlsson och hennes man körde två kvällar i veckan in till Falkenbergoch schackträningen där. Karlsson frågade om inte hon kunde vara tillhjälp under träningen på något sätt medan hon väntade på barnen. Honbörjade med att fylla i Bergerkort och hjälpa till med fikat. Det dröjde dockinte länge förrän hon ordnade resor till tävlingar för ungdomarna i klubben,valdes in i Ungdomskommittén i Halland och satt med i distriktets styrelse.”Jag hade lärt mig hur schackpjäserna gick av mina morbröder men deville inte lära mig hur man gjorde schack och matt. När mina barn börjadespela började jag från i princip samma nivå som dem. Det var först 1996 jagsjälv började spela. Först i klubbturneringen och sedan i lagsammanhang.”Eftersom dottern Maria spelade mer och mer uppmärksammade Karlssonsnart problemet med att alltför få tjejer spelar schack. Det var Maria och enannan tjej, Rebecka, som var med i klubben, men hur skulle de få med fleri verksamheten och hur skulle de få tjejerna att stanna kvar?Karlsson startade tjejträffar i klubblokalen en gång i veckan. Till förstaträffen kom Maria och Rebecka och en kompis till dem som inte kundeschack. Tanken var inte att de hålla på med schack under träffen utanbaka bullar, men medan bullarna jäste måste de ju hitta på något ochdet Maria och Rebecka då gjorde var att lära kompisen spelreglerna.Kompisen gick med i klubben samma kväll. Träffarna fortsatte med att