Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysk säkerhetspolitik
61 procent i oktober 2012. Andelen som uppgav att de var ”mycket stolta” hade
nästan fördubblats (från 22 till 40 procent) (Levadacentrum 2015b).
Opinionsundersökningar är ofta motsägelsefulla. När ryska medborgare får
frågor om huruvida ekonomisk eller militär styrka är viktigast för Ryssland svarar
de flesta att det är viktigast att vara ekonomiskt stark – även efter annekteringen
av Krim (Levadacentrum 2015c). Samtidigt svarar respondenterna att mer
resurser bör tillföras försvaret även om det får negativa konsekvenser för den
ekonomiska utvecklingen. En betydligt större andel ansåg det 2015 jämfört med
2013 (ökningen är ännu större jämfört med 1998: se A4.4 i appendix), vilket
tyder på ett betydande stöd för regeringens linje att prioritera försvaret. Det är
också notabelt hur opinionen kan manipuleras genom propaganda – det mest
slående exemplet är kanske inställningen till Turkiet som vän eller fiende och
stödet för den ryska militära operationen i Syrien, som uppstod nästan från en
dag till en annan.
Propaganda har, som nämnts ovan, använts för att förbereda befolkningen för
krig. Framför allt har den riktats till barn och ungdom. Det finns ett brett utbud
av barn- och ungdomsorganisationer liksom även utbildningsprogram med
ett uttalat syfte att tillhandahålla patriotisk, och inte sällan, militärpatriotisk
fostran. Fenomenet är inte nytt (Sperling 2009: 230–37, 252–54), men de
statliga ansträngningarna på området har intensifierats väsentligt (Persson 2012;
Persson 2014). Programmet för ”Patriotisk fostran för Ryska federationens
medborgare 2016–2020” har fått ökad finansiering. Rysslands ungdom och
militär patriotism är centrala teman och de ministerier och myndigheter som
är huvudsakligen ansvariga för att programmet verkställs är Försvarsministeriet,
Utbildningsministeriet, Kulturministeriet och Federala agenturen för
ungdomsfrågor (Ryska regeringen 2015).
Fokuseringen på nästa generation och på att forma denna till ansvarsfulla
medborgare är också tydlig i Nationella säkerhetsstrategin 2015 (§70; se även
§§76 och 82). I den nya Informationssäkerhetsdoktrinen, som publicerades
i december 2016, betonades också särskilt faran av att yngre påverkas av
information (Doktrina informatsionnoj bezopasnosti 2016: §12), och extremistiska
organisationer beskrevs som särskilt inriktade på att rekrytera ungdomar i
Strategin mot extremism (Strategija protivodeistvija 2014). Det är också en av
förklaringarna till att Ryssland aktivt har skapat politiska ungdomsrörelser (se
t.ex. Horvath 2013: 85ff) och att man bedriver forskning om hur unga ska
socialiseras med hjälp av patriotism för att förhindra att de manipuleras och deltar
i revolutionära processer som sägs vara organiserade av utländska säkerhets- och
underrättelsetjänster (Bykov 2012; Elisjev 2014: 209–10; Pokida et al. 2016).
I oktober 2015 skapades den Ryska rörelsen för skolelever i enlighet med ett
presidentdekret ”för att bidra till att forma personligheten i enlighet med det
ryska samhällets värdesystem”. Det hela skedde under försäkringar att det här alls
inte rörde sig om ett försök att återintroducera pionjärrörelsen från sovjettiden,
men kommentatorer kunde inte undgå att göra jämförelsen (se till exempel
Rybina 2015). Onekligen fick emblemet för organisationen många att tänka
Statliga patriotiska
ungdomsrörelser
103