Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysslands militära handlingsfrihet 2016
kärna av markstridskrafter i en offensiv operation för försvarsgrensgemensam
strid bestående av tre till fyra arméer, motsvarande 14–19 manöverbrigader,
inklusive luftburna och marininfanteriförband. Varje stor formation
skulle även ha understöd från en artilleribrigad, en luftvärnsrobotbrigad
och en markrobotbrigad. En armé skulle även kunna understödjas av 2–4
ingenjörbrigader samt logistikbrigader, enligt tabell 3.2. Sådana styrkor skulle
möjliggöra strid med markstridskraftsformationer som verkar i echelonger,
vilket underlättar strid mot en fiende med likvärdiga resurser och operationer
över en större del av landmassan i en krigsskådeplats.
Vi bedömer att Luft- och rymdstridskrafterna kan understödja en
storskalig operation med försvarsgrensgemensam strid med 20 eskadriljer
jakt/multirollflygplan, tunga attackflygplan och attackflygplan samt tre
luftförsvarsdivisioner. Att döma av Rysslands operation i Syrien så präglar
fortfarande användandet av äldre, icke-styrda vapen fortfarande ryska
flygoperationskoncept vad avser markmålsbekämpning (Åtland et al. 2016: 47).
Gorenburg (2016) hävdar att bara 20 procent av de ryska flyganfallen använder
precisionsstyrd ammunition, vilket pekar på att den kan vara en bristvara.
Marinstridskrafterna skulle kunna ge eldunderstöd med ytterligare luftvärn och
insatser med kryssningsrobotar mot markmål från havet, förutsatt tillräcklig
förmåga att identifiera och ange mål, samt med förflyttningar av förband med
landstigningsfartyg. Analytikern Dmitry Gorenburg (2015) konstaterade 2015
att Rysslands marinstridskrafter hade hög förmåga för kustnära strid, men att
en avgörande förmåga att verka på världshaven fortfarande låg många år in i
framtiden.
Ytterligare en
offensiv operation
med försvarsgrensgemensam
strid och
strategisk reserv
Som framgår av tabellerna 3.1a–b, skulle antalet förband tillgängliga för
omfördelning tillåta Ryssland att uppbåda betydligt större styrkor än för den
storskaliga operation med försvarsgrensgemensam strid som skisseras ovan.
Teoretisk sett skulle en operation med försvarsgrensgemensam strid omfattandes
nio arméer eller armékårer kunna sättas in om alla resurser förflyttades till en
och samma krigsskådeplats. Flera skäl talar dock mot detta. För det första har så
stora styrkor hittills inte setts i övningar och det är därmed osäkert om det skulle
kunna fungera i verkligheten. För det andra, att samla ihop betydligt större
styrkor än vanligt är svårt att dölja och riskerar att uppmärksammas av andra
länder, vilket skulle medföra att man förlorar initiativet. För det tredje, det ryska
understödssystemen för transport och uthållighet kan vara otillräckliga för att
samla så stora styrkor. Sist men inte minst antar vi att ryska Generalstaben inte
sätter in alla tillgängliga förband på en gång utan behåller en del av dem som en
strategisk reserv för att framdeles kunna påverka konfliktens utveckling.
En större del av dessa strategiska reserver skulle dock kunna sättas in i en
andra, parallell, offensiv operation med försvarsgrensgemensam strid, antingen
inom samma krigsskådeplats eller i en annan. På övningar är sådana parallella
insatser vanligtvis mindre än huvudstyrkan i övningen. Likväl indikerar
de återkommande övningsverksamheten med parallella operationer med
försvarsgrensgemensam strid att Ryssland kan genomföra två operationer
samtidigt. De Väpnade styrkornas förmåga att genomföra flera operationer med
84