Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysslands försvarsutgifter
5.1.3 Höga militärutgifter
Sedan 2012 avspeglar ryskt agerande att det politiska ledningen har
två övergripande mål. Det ena utgörs av geopolitiska ambitioner inom
utrikespolitiken och det andra är att bevara politiskt status quo på hemmaplan.
Nationalekonomi och nationalekonomer har mycket litet inflytande över den
nuvarande politiska utvecklingen. Detta står i stark kontrast till Vladimir
Putins första presidentperiod 2000–2004 och till Dmitrij Medvedevs fyra år
som president då de ekonomiska reformerna konsoliderades och det fanns
en förståelse för att reformerna måste fortsätta. Den ekonomiska politiken
var relativt rationell från en nationalekonomisk synvinkel och Medvedev
lade fram ett förslag om hur ekonomin skulle moderniseras som tyvärr inte
genomfördes. 10 I dagsläget är den ekonomiska politiken begränsad till att
minska de statliga utgifterna och att hålla budgetunderskottet inom rimliga
gränser. I budgetprocessen betraktas försvaret och socialpolitiken som skyddade.
Försvarsutgifterna har dock justerats ner i budgetprocessen både 2015 och 2016
men betydligt mindre än andra budgetposter (Oxenstierna 2015b: 92).
Åtgärder som förbättrar konkurrenskraften hos den ryska ekonomin och skapar
förutsättningar för entreprenörskap lyser med sin frånvaro liksom andra åtgärder
som kan attrahera investeringar.
Figur 5.2 Rysslands militärutgifter 2005–2015 (procent av BNP i löpande priser, mrd USD i fasta
2014 priser)
Källa: SIPRI (2016).
10
Medvedevs program Framåt Ryssland! refererat i Oxenstierna (2012: 16–25).
136