Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysslands försvarsutgifter
är det främsta nationella intresset “att förstärka landets försvar” och ekonomisk
säkerhet kommer först på fjärde plats. Formuleringen skiljer sig kraftigt från
vad som ses som främsta nationella säkerhetsintresse i 2009-års Säkerhetsstrategi
– “att utveckla demokrati och stärka det civila samhället” (Hedenskog et al.
2016: 4). Formuleringarna i Säkerhetsstrategin och den politik som förs stöder
observationen att ekonomins utveckling och andra civila frågor är sekundära till
utvecklingen av det nationella försvaret i den politiska ledningens ögon. Detta
är en andra förklarande faktor till den ryska regeringens påfallande villighet att
prioritera försvarsutgifter trots den svaga ekonomin.
Den ekonomiska tillväxten har minskat sedan 2011 men detta har inte fått den
politiska ledningen att genomföra de strukturella och institutionella reformer
som krävs för att väcka liv i marknadsekonomin och skapa tillväxt (Oxenstierna
2015a: 96–107). Ryssland förblir inlåst i den extensiva tillväxtmodellen med dess
höga beroende av olja och gas och ekonomin är extremt känslig för förändringar
i oljepriset. Halveringen av oljepriset 2015 drev ekonomin i en djup recession.
Det är därför inte längre möjligt att skapa ett implicit socialt kontrakt mellan
den politiska ledningen och befolkningen likt det som gällde under 2000-talet
då ekonomin var stark och högre levnadsstandard kunde erbjudas mot vissa
restriktioner i de civila rättigheterna. Idag används istället repressiva metoder för
att kväsa all opposition och alla tendenser till protester. Genom att förmedla en
bild av att Ryssland hotas stärker ledningen den nationella sammanhållningen
och det är ett sätt att skapa stöd för höga militärutgifter hos befolkningen.
Försvarsindustrin och dess tillskyndare är en stark påtryckningsgrupp i Ryssland.
Med GPV-2020 och de speciella federala målprogrammen för försvarsindustrins
modernisering kan den återta något av den status och ställning som den åtnjöt
under Sovjettiden. Industrin är genom den årliga materielanskaffningen i de
statliga försvarsbeställningarna, GOZ, garanterad försäljning och det finns
ingen konkurrens vare sig från inhemska företag eller utländska. Industrin
är avgörande för implementeringen av GPV-2020 och moderniseringen av
beväpningen och man kan förvänta sig att företrädare för försvarsindustrin även
fortsättningsvis kommer att använda detta som påtryckning när man vill skydda
sina ekonomiska intressen.
139