Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
FOI-R--4367--SE<br />
Rysslands <strong>militär</strong>a handlingsfrihet <strong>2016</strong><br />
bemanningsnivåerna som Försvarsministeriet anger för <strong>2016</strong> <strong>–</strong> cirka 90 procent<br />
(se avsnitt 2.6) <strong>–</strong> speglar verkligheten. Kort sagt, alla nominellt tillgängliga enheter<br />
i kapitel 2 har tillräckligt med personal <strong>2016</strong> för att ha full stridsduglighet.<br />
Försvarsminister Sergej Shoigu angav i augusti <strong>2016</strong> att materielens<br />
funktionsduglighet i Flygvapnets förband var 63 procent, i luftförsvarsförbanden<br />
96 procent, i Rymdstridskrafterna 98 procent, i Marinstridskrafterna 76 procent<br />
och i Markstridskrafterna runt 94 procent (Försvarsministeriet, <strong>2016</strong>b). Mot<br />
bakgrund av dessa officiella siffror om materielens funktionsduglighet uppskattar<br />
vi att två tredjedelar av alla nominellt tillgängliga flygvapenförband (flygplansoch<br />
helikopterenheter) har full stridsduglighet. För Marinstridskrafternas<br />
förband använder vi bedömningen av olika fartygs stridsduglighet från<br />
föregående kapitel (se tabell 2.3). Funktionsdugligheten på materielen i andra<br />
försvarsgrenar är över 90 procent enligt officiella siffror, och därför antar vi att<br />
alla dessa förband har full stridsduglighet.<br />
Beredskap handlar inte bara om bemanningsgrad och hur väl materielen<br />
fungerar. Övningar gör det möjligt att forma en grupp individuella soldater<br />
till en fungerande enhet som kan lösa tilldelade uppgifter inom ramen för en<br />
operation. Oanmälda beredskapskontroller bidrar till att höja beredskapsnivån.<br />
<strong>Rysk</strong>a övningar och oanmälda beredskapskontroller är av sådan storlek och<br />
omfattning (se avsnitt 2.8) att vi antar att förband och formationer kan vara<br />
fungerande delar i en operation med försvarsgrensgemensam strid och att<br />
ledningsstrukturer kan hantera komplexiteten i sådana operationer. Samordning<br />
mellan försvarsgrenarna i operationen i Syrien visade att <strong>ett</strong> regionalt<br />
försvarsgrensgemensamt kommando snabbade upp beslutsfattandet (Gorenburg<br />
<strong>2016</strong>). Det gav även erfarenhet av att använda nya vapensystem och operativa<br />
och taktiska koncept, liksom erfarenhet av operationslogistik (Åtland et al.<br />
<strong>2016</strong>: 39). Dock är erfarenheterna i Syrien förmodligen av begränsad nytta i en<br />
operation med försvarsgrensgemensam strid mot en motståndare med moderna<br />
vapensystem och välutbildade förband (jämför Gressel <strong>2016</strong>).<br />
69