Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
FOI-R--4367--SE<br />
<strong>Rysk</strong> säkerhetspolitik<br />
4. <strong>Rysk</strong> säkerhetspolitik<br />
Jakob Hedenskog, Gudrun Persson och Carolina Vendil Pallin<br />
Trenden i rysk säkerhetspolitik var tydlig redan 2013: ökad anti-amerikanism,<br />
patriotism och ökat auktoritärt politiskt styre i Ryssland. Målet för Ryssland<br />
var att ”stärka sitt anseende i världen”, inte minst genom att stärka de Väpnade<br />
styrkorna. Ryssland kunde sägas ha valt den strategiska avskildhetens väg.<br />
I d<strong>ett</strong>a kapitel analyseras de viktigaste trenderna i rysk säkerhetspolitik sedan<br />
dess. Vilka är de viktigaste målen, vilka hot finns mot den nationella säkerheten<br />
och hur bemöter den politiska ledningen dessa utmaningar?<br />
Säkerhetspolitik är en grundläggande faktor i analysen av rysk <strong>militär</strong> <strong>förmåga</strong> i<br />
<strong>ett</strong> <strong>tioårsperspektiv</strong>. Lagen ”Om säkerhet” definierar säkerhetspolitik som en del<br />
av både inrikes- och utrikespolitiken. Den omfattar en mängd åtgärder: politiska,<br />
organisatoriska, socio-ekonomiska, <strong>militär</strong>a, rättsliga, informationsrelaterade,<br />
särskilda och andra åtgärder (Federal lag nr 390, 2010: artikel 4:1). Utifrån<br />
denna breda definition har vi valt några aspekter att analysera i kapitlet.<br />
Eftersom denna rapport handlar om rysk <strong>militär</strong> <strong>förmåga</strong> i <strong>ett</strong> <strong>tioårsperspektiv</strong><br />
har vi valt de aspekter av säkerhetspolitiken som vi menar är av vikt på sikt.<br />
Inrikes säkerhet är en sådan aspekt som kommer att undersökas både utifrån<br />
den politik som förs och hur den uppfattas av samhället. Kommer det <strong>militär</strong>a<br />
försvaret att prioriteras av den ryska politiska ledningen på bekostnad av andra<br />
politikområden? Finns det stöd för denna prioritering i den allmänna opinionen?<br />
Därefter analyseras <strong>militär</strong> säkerhet. Hur ser det <strong>militär</strong>a tänkandet ut kring<br />
nutida <strong>militär</strong>a konflikter? Frågan analyseras utifrån både doktriner och den<br />
<strong>militär</strong>teoretiska debatten. Vad är synen på framtida krig? Slutligen analyseras<br />
utrikespolitiken. Vilka är de huvudsakliga motståndarna och vilka geografiska<br />
områden är viktigast?<br />
Det är tydligt att säkerhetspolitiken har utvecklats utifrån den ryska<br />
politiska ledningens hotbild. Hotbilden är inte ny (Persson 2013), men efter<br />
annekteringen av Krim har den lyfts fram som en dimensionerande faktor för<br />
säkerhetspolitiken.<br />
”Färgrevolutioner” är <strong>ett</strong> sådant uttalat hot. D<strong>ett</strong>a har l<strong>ett</strong> till en allt intensivare<br />
jakt på fiender <strong>–</strong> både inre och yttre. Ett annat uttalat hot är det som rör<br />
Ryssland som en ”belägrad fästning”, där Nato sägs omringa Ryssland. Ett<br />
tredje hot är kampen om värderingar. Ryssland sägs försvara sina historiska och<br />
andliga traditioner, där också de Väpnade styrkorna har en roll att spela. Vidare<br />
har den <strong>Rysk</strong>a federationen från officiellt håll kommit att identifieras med det<br />
politiska systemet, vilket innebär att det aktuella auktoritära politiska systemets<br />
överlevnad är samma sak som den ryska statens överlevnad.<br />
95
Change language