Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysk säkerhetspolitik
Nezavisimaja gazeta (2015) beskrev övningen och ställde frågan ”…anser inte
längre militären att användning av massförstörelsevapen betyder slutet för
mänskligheten? Om så är fallet, vänligen tala om det för oss.”
Kärnvapen i ryska
doktriner
Kärnvapnens roll i rysk säkerhetspolitik definieras i militärdoktrinen,
i policydokument rörande avskräckning, samt i olika viktiga tal och
policydeklarationer av den politiska ledningen. I den öppna, skriftliga doktrinen
har ingen förändring skett. I militärdoktrinen 2014 finns samma ordval som i
doktrinen från 2010. Ryssland förbehåller sig rätten att använda kärnvapen i de
fall när Ryssland eller någon av dess allierade utsätts för massförstörelsevapen.
Detta anges även gälla vid angrepp med konventionella vapen mot Ryssland
som hotar statens existens. Endast presidenten kan fatta beslut om insats med
kärnvapen (§27). Det innebär att Ryssland förbehåller sig rätten till att slå först
med hjälp av kärnvapen, men då bara vid ett allvarligt militärt hot mot Ryssland
självt och inte vid konventionella angrepp på dess allierade. Noteras kan att
Ryssland idag av den politiska ledningen förknippas med det politiska system
som byggts kring president Putin. Därmed finns en risk att gränsdragningen
mellan den politiska ledningens överlevnad och statens blir allt svårare att
urskilja.
I den nationella säkerhetsstrategin 2015 heter det att ”strategisk avskräckning
och förebyggande av militära konflikter uppnås genom att upprätthålla nukleär
avskräckning på en tillräckligt hög nivå (Strategija natsionalnoj 2015: §36). Det
är en viss skärpning i jämförelse med 2009 års säkerhetsstrategi där det talades
om vikten av att ”bevara potentialen hos de strategiska nukleära styrkorna”.
Kärnvapen i
allmänna debatten
Förutom de senaste årens offentliga deklarationer och ökande antal
kärnvapenövningar pågår en debatt i militära tidningar och tidskrifter om att
använda kärnvapen för att de-eskalera en konflikt. Med nukleär de-eskalering
avses användning av taktiska kärnvapen när ett lokalt krig håller på att övergå till
ett regionalt. Enligt detta sätt att resonera skulle kärnvapen i det läget avskräcka
motståndaren och på så vis leda till att konflikten inte eskalerar. Konstantin
Sivkov vid Akademien för geopolitiska problem argumenterade i mars 2014
(innan militärdoktrinen reviderats) för att en preventiv användning av taktiska
kärnvapen mot en fiende inte bara var möjligt utan också rätt (Sivkov 2014).
Han och andra menade att den officiella doktrinen skulle ändras så att Ryssland
skulle få möjlighet att preventivt använda kärnvapen. Machmut Garejev menar
att avskaffandet av medel- och kortdistansrobotar på 1980- och 90-talen var
ett misstag. ”Nu inser också den högsta ledningen i Ryssland att det var ett
misstag,” skrev han 2013 (Garejev 2013a). Därtill finns indikationer på att
INF-avtalet (Intermediate-Range Nuclear Forces) ifrågasätts alltmer av Ryssland
(Arbatov 2016).
Det skulle vara för enkelt att avskriva dessa resonemang med att det handlar
om självutnämnda experter eller att trivialisera diskussionen med att det är alla
militärstabers uppgift att planera för varje upptänkligt hot. Det är allvarligare
än så. Förespråkarna för preventiv kärnvapenanvändning utmanar en annan
tankegång i den ryska debatten som betonar vikten av icke-nukleär strategisk
110