Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
FOI-R--4367--SE<br />
Försvarsindustri och materielupphandling<br />
testflygning förrän 2018, vilket förmodligen kommer att leda till att programmet<br />
försenas ytterligare (Cooper <strong>2016</strong>:68). Ryssland avser för närvarande att öka<br />
upphandlingen av den billigare Su35 (Safronov 2015).<br />
Alla äldre MiG29-versioner ska successivt ersättas med MiG29SMT och möjligen<br />
MiG35S 3 efter dess förmodade godkännande 2017<strong>–</strong>2020 (Kramnik 2011;<br />
Ponosov 2015). På motsvarande sätt kommer Su34 att ersätta Su24M/M2 och<br />
Su25SM (Bmpd 2015a). Icke desto mindre, fram till 2020 ska 60 MiG31BM<br />
moderniseras för att förlänga deras livslängd till 2030, och inte mindre än fyra<br />
olika flygplanstyper baserade på Su27 <strong>–</strong> Su30M2, Su30SM, Su34 samt Su35S <strong>–</strong><br />
är beställda (Fachrutdinov 2015; CAST 2015:31). Brokigheten i d<strong>ett</strong>a segment<br />
av den ryska flygplansflottan kommer följaktligen att bestå (Tabell 6.2).<br />
Serieproduktionen av skolflygplanet Jak130 är nu på god väg vid företaget<br />
Korporatsija Irkut (Dotterbolag till OAK, Obedinjonnaja Aviastroitelnaja<br />
Korporatsija). Minst 80 flygplan har beställts inom GPV-2020 (Tabell 6.2).<br />
Enligt United Engine Corporation, ODK (Obedinjonnaja dvigatelestroitelnaja<br />
korporatsija), baseras dess motor AI22225 från Moskvafabriken Saljut nu<br />
helt på ryska delkomponenter, till skillnad från tidigare då ungefär hälften<br />
producerades av det ukrainska företaget (Lenta.ru 2015b).<br />
Transportflyg<br />
Rysslands huvudsakliga nutida <strong>militär</strong>a transportflygplan är det lätta<br />
transportplanet An26, det medeltunga An12 samt de tunga Il76 och An124<br />
(The Military Balance <strong>2016</strong>:193). I det lätta transportsegmentet kommer<br />
An26 att ersättas av Il112B (Bmpd 2015b). Inom det medeltunga segmentet<br />
var det ursprungligen planerat att An12 skulle ersättas av det gemensamma<br />
rysk-ukrainska An70 under nuvarande och efterföljande GPV. Emedan d<strong>ett</strong>a<br />
projekt har avbrutits är det troligt att d<strong>ett</strong>a segment istället kommer att täckas<br />
in av det moderniserade Il76MDM och det nya Il76MD90A (även känt som<br />
Il 476) som redan är tilltänkta ersättare till den gamla Il76 inom det tunga<br />
transportsegmentet. Inom det tunga transportsegmentet hade Ryssland<br />
dessutom planerat att modernisera och även bygga nya An124:or, även det<br />
med ukrainskt deltagande (Bmpd 2013). Uppenbarligen planerar Ryssland<br />
fortfarande att utnyttja befintliga An124:or fram till 2030-talet, men det har<br />
också påbörjat utvecklingen av <strong>ett</strong> alternativ, Jermak eller Il106 som kan vara<br />
redo för serieproduktion 2023 eller 2024 (Tjernysjeva 2014, 2015).<br />
Tabell 6.3 indikerar att uppgraderingen av transportflygplansflottan pågår, men<br />
att volymerna hitintills i de flesta fall är små. Exempelvis inleddes leveranserna<br />
av de första Il76MD90A från AviastarSP:s produktionsanläggning i Uljanovsk<br />
2015, men volymerna kommer inte öka nämnvärt fram till 2017 (Militaryrussia.<br />
ru <strong>2016</strong>a). Därigenom förefaller det som att det enda kända kontraktet på 39<br />
flygplan till 2020 skulle vara fortsatt hanterbart, men att det tidigare nämnda<br />
antalet om 60 plan fram till 2020 i tidigare versioner av nuvarande GPV<br />
överstiger den faktiska produktionskapaciteten.<br />
3<br />
Presenteras som <strong>ett</strong> fjärde generations +++-flygplan.<br />
160
Change language