Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysk säkerhetspolitik
avskräckning. Andrej Kokosjin, en av Rysslands ledande strategiska tänkare har i
åratal argumenterat för att Ryssland måste blicka bortom kärnvapnen och börja
ta hänsyn till andra moderna högprecisionsvapen. ”Överdriven tilltro till nukleär
avskräckning i nationell säkerhetspolitik är förödande och till och med farligt för
Ryssland”, skrev han 2011 (Kokoshin 2011: 58). Och även om militärdoktrinen
numera innehåller begreppet ”icke-nukleär avskräckning” återstår det att se vad
detta betyder i praktiken.
Sammanfattningsvis kan sägas att hela denna debatt aktualiserar frågan om
hur långt konceptet för strategisk avskräckning i ryskt militärt tänkande har
utvecklats efter det sovjetiska konceptet som innehöll avskräckning genom
förnekande. (Om 1983 års kärnvapenkris, se Adamsky 2013 och Heuser 2009).
4.4.4 Marindoktrinen
Marindoktrinen undertecknades av presidenten den 26 juli 2015. Det var den
första uppdateringen sedan 2001 (Morskaja doktrina 2015). Doktrinen stadfäster
maritima prioriteringar, strategi och materielanskaffning för samtliga maritima
tillgångar, örlogsflottorna, den civila flottan och infrastruktur. Med andra ord:
det är inte enbart en doktrin för den ryska marinen, utan den innehåller även
delar som berör civil sjöfart.
I doktrinen återfinns sju olika regioner som berörs av den maritima politiken:
Antarktis, Arktis, Atlanten, Indiska oceanen, Kaspiska havet, Medelhavet och
Stilla havet. Relevant i denna rapport är de delar som rör den ryska marinen.
Där heter det att Natos planer för militär infrastruktur vid Rysslands gränser
är oacceptabelt för Ryssland (§52). Vidare föreskriver doktrinen att den ryska
marinen ska ”säkerställa en permanent örlogsnärvaro i Medelhavet” (§58b).
Detta ligger helt i linje med Rysslands större militära ambitioner i regionen –
inte minst i ljuset av operationen i Syrien. Därtill betonas i doktrinen de utökade
ambitionerna i Svarta havet. Både Svartahavsmarinen och dess infrastruktur på
Krim och i Krasnodar-regionen ska prioriteras (§§56–57).
4.4.5 Det framtida kriget
Chefen för generalstaben, Valerij Gerasimov, formulerade redan 2013 de
viktigaste uppgifterna i fråga om ryskt militärt tänkande (Persson 2013). De
ryska Väpnade styrkorna måste höja sin förmåga till gemensamma operationer.
En militärteori måste utvecklas för asymmetrisk krigföring. Sedan dess har
två väpnade konflikter tillkommit som den ryska militära ledningen drar
lärdom av – i Ukraina och i Syrien. Gerasimov har skrivit om ”Blitzkrieg”
i det 21:a århundradet och specificerat att en av lärdomarna i Syrien var att
den ”högteknologiska” komponenten är av yttersta betydelse i dagens väpnade
konflikter (Gerasimov 2016).
Den betydande teknologiska klyftan mellan Ryssland och USA har varit en av
de viktigaste faktorerna som påverkat ryskt militärt tänkande under de senaste
tjugo åren. En annan mycket viktig faktor är Sovjetunionens upplösning (Persson
111