Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysslands militära handlingsfrihet 2016
Därefter bedömer vi de tillgängliga resurserna för fjärrstrid – både med
konventionella vapen och kärnvapen – i Rysslands västra krigsskådeplats
(avsnitt 3.5). Mot bakgrund av tillgängliga resurser för operationer med
försvarsgrensgemensam strid och fjärrstrid samt de strategiska kärnvapenförbanden
bedömer vi sedan det militära bidraget till strategisk avskräckning
i avsnitt 3.6. Slutligen redovisar vi slutsatser rörande Rysslands handlingsfrihet
med militära resurser 2016 i avsnitt 3.7.
3.1 Utgångsgruppering och förstärkningsbegränsningar
Vilka formationer och förband kan inte skickas som förstärkningar till andra
krigsskådeplatser? Vår uppskattning av begränsningar för att skicka förstärkningar
bygger på några antaganden. För det första förutsätter vi att Ryssland inte lämnar
någon del av landet oförsvarad utan kvarhåller tillräckliga resurser för att kunna
genomföra en defensiv operation med försvarsgrensgemensam strid. Vi antar att
minsta möjliga förbandsmassa för att kunna genomföra en sådan operation med
försvarsgrensgemensam strid är:
• En markstridskraftsformation (armé) med åtminstone motsvarande tre
manöverbrigader, en lednings-/sambandsbrigad, en artilleri-, en luftvärnssamt
en logistikbrigad.
• Minst två eskadriljer av tunga attack- respektive jaktflygplan samt en
luftförsvarsdivision.
• Alla Arméflygets helikoptrar, som främst är taktiska resurser, antas förbli i
sitt militärdistrikt, vilket underlättar för attackflygplan att omgruppera till
andra krigsskådeplatser.
• Alla Marinstridskrafternas enheter, för att kunna ge eldunderstöd och
genomföra en landsättningsmanöver med marininfanteri.
Dessutom antar vi att en division ur luftlandsättningstrupperna kommer
att avsättas som strategisk reserv, bl.a för att kunna sättas in som stöd för en
minimerad defensiv operation med försvarsgrensgemensam strid om behov
uppstår. Vi har reviderat vår bedömning från 2013 att Östra militärdistriktets
betydande militära resurser sannolikt inte skulle omgrupperas annorstädes.
Eftersom förband från Östra militärdistriktet har satts in i operationer i östra
Ukraina (se t. ex. Sutyagin 2015) antar vi nu att det inte finns restriktioner för
förstärkningar från Östra militärdistriktet.
För det andra förutsätter vi att geografin förhindrar vissa förband att omgrupperas
från utgångsgrupperingen som framgår av karta 2.1. Förband i Rysslands
militärbaser utomlands – två i Georgien, en i Armenien och en i Tadzjikistan
– antas bara kunna delta i operationer i deras respektive krigsskådeplatser.
Samma gäller geografiskt isolerade enheter: 11. armékåren i Kaliningrad, den
försvarsgrensgemensamma formationen på Krim, förband på Kamtjatka, samt
68. armékåren på Sachalin och Kurilerna. Även Marinstridskrafternas förband
begränsas av geografi. Det går att skicka fartyg mellan de olika marinerna,
vilket har skett vid flera tillfällen. Omgruppering av så stora marina förband
så att det skulle innebära en avgörande skillnad för förmågan att genomföra
67