Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysk säkerhetspolitik
däremot dessa länder mer eller mindre en historisk del av Ryssland, från vilket de
fick sin självständighet mer av en tillfällighet snarare än som en formell lösning
efter kalla krigets slut. De är intimt kopplade till Ryssland genom en myriad av
personliga och säkerhetsmässiga band och utgör Rysslands yttre säkerhetszon.
Enligt Moskva måste de därför erkännas som en del av Rysslands intressesfär
och inte tillåtas att agera eller ansluta sig på ett sätt som går emot Rysslands
strategiska intressen (Lyne 2015: 7). Som Kreml ser det har västmakterna brutit
mot reglerna och därför måste Ryssland agera enligt sina egna intressen (Nixey
2015: 33).
Trots de försämrade relationerna efter Rysslands angrepp på Ukraina och trots
de västerländska sanktionerna mot Ryssland har Moskva lyckats bibehålla
bilaterala relationer med en rad europeiska stater. Detta har underlättats av en
gryende splittring bland de västliga ledarna i uppfattningen om hur man ska
hantera Ryssland. Detta beror i sin tur till del på att begreppet ”Väst” idag täcker
en lösare sammansättning organisationer och intressen än tidigare (Wood 2015:
50). Det utvidgade EU inkluderar länder som har nära politiska och ekonomiska
relationer med Ryssland, liksom nära personliga band med ryska politiska och
ekonomiska aktörer. Ett av Rysslands överordnade mål är att se åtminstone ett
delvis upphävande av sanktionerna som introducerades efter annekteringen
av Krim. Det är därför fördelaktigt för Ryssland att finna partners i Väst som
stöder denna politik.
Den ryska ledningen verkar leva i tron att tiden är på deras sida. Om Moskva
bara är tillräckligt tålmodigt, tycks det som, kommer den västliga enheten
att krackelera, sanktionerna att skrotas och olika val kommer att föra fram
Rysslandsvänliga regeringar i de europeiska huvudstäderna. Dessa förhoppningar
har förmodligen ökat sedan den tilltagande europeiska splittringen efter
Storbritanniens folkomröstning om att lämna EU (Brexit) och de fortsatta
schismerna kring lösandet av flyktingkrisen. Den ryska reaktionen på Brexit var
att den hade några goda konsekvenser för Ryssland givet att den gör det omöjligt
för EU att utvidgas i öst samtidigt som det faller sönder i väst (Trudolyubov
2016c). Således passar Brexit in i den ryska bilden av att Väst är svagt.
Relationerna
med Asien,
Mellanöstern och
den islamiska
världen
Rysslands politik i Asien och Stillahavsregionen (Kontseptsija vnesjnej §§75–85)
fokuserar särskilt på Kina, något som har accentuerats ytterligare efter Rysslands
försämrade relationer med västmakterna. Å ena sidan har Moskva och Peking
utökat sina relationer på energiområdet med gasavtalet från 2014, som innehöll
ryska gasleveranser till Kina och byggandet av en ny gasledning från östra
Sibirien till nordöstra Kina (Carlsson et al. 2015: 51–52). Ryssland och Kina
står också eniga i sin geopolitiska världsbild med preferens för en multipolär
världsordning.
Å andra sidan har partnerskapet mellan Ryssland och Kina sina tydliga
begränsningar. Peking har inte varit intresserat av att delta i Moskvas
geopolitiska spel gentemot västmakterna. För Kina är USA både den största
strategiska konkurrenten och den enskilt främsta handelspartnern. Ryssland ser
sig också gärna som Kinas jämlike medan det är uppenbart att landet mer och
118