Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysslands Väpnade styrkor 2016
strategisk avskräckning som förebyggandet av storskaliga och regionala,
möjligen även lokala, krig med militära medel (Sheehan 2010: 177–179). I
ryskt tänkande innefattar strategisk avskräckning även uppdämningspolitik
(på engelska containment) och tvångsmakt (coercion) och kan tillämpas såväl i
fredstid som i krig (Bruusgaard 2016). Alla de tre uppgifterna kan utföras med
såväl konventionella stridskrafter som med kärnvapen. I det följande analyserar
vi de tre uppgifterna var för sig, men i verkligheten är det sannolikt att de
kombineras och kompletterar varandra.
Avgränsningar
Vårt fokus på de tre nämnda militära uppgifterna innebär att andra former
av militär våldsanvändning faller utanför ramen för framställningen. Som
framhålls i kapitel 1 behandlas andra typer av operationer, inklusive så kallad
hybridkrigföring, inte i rapporten. Likväl kan noteras att de resurser vi beskriver
här i stor utsträckning är det som de Väpnade styrkorna skulle kunna bidra med
även för hybridkrigföring. Vår bedömning omfattar främst Försvarsministeriets
stående förband. Ryssland har fortsatt att utveckla mobiliseringssystemet,
inklusive kaderförband som i vissa fall knutits till stående förband. I avsaknad
av tillförlitlig information om en eventuell organisation för massmobilisering av
förband (se avsnitt 2.6) begränsar vi framställningen till stående förband.
Väpnade styrkor under andra ryska ministerier, tjänster eller myndigheter
behandlas endast översiktligt och då med fokus på förband som direkt kan
bidra till stridsoperationer, exempelvis genom att tjäna som skydd av egna
bakre områden eller som ockupationstrupp. Vi har i vår bedömning, med ett
fåtal undantag, tagit hänsyn till utvecklingen till och med sommaren 2016.
Framtida utveckling och förmågor behandlas i bedömningen av framtida militär
handlingsfrihet i kapitel 7.
Källmaterial om
Väpnade styrkorna
Denna rapport bygger på tidigare bedömningar av rysk militär förmåga och
i synnerhet på analysen i vår föregående rapport (Carlsson et al. 2013). Vår
huvudsakliga primärkälla för beskrivningen av de Väpnade styrkorna är
Försvarsministeriets hemsida. Från och med 2013 har Försvarsministeriet
gradvis ökat kontrollen över informationsflödet rörande de Väpnade styrkorna.
Det har medfört att det saknas oberoende källor som kan tillhandahålla
verifierbar och detaljerad information om de Väpnade styrkorna som helhet.
Den tillgängliga informationen kommer således till stor del direkt eller indirekt
från Försvarsministeriet eller organisationer under dess kontoll. Vi antar att den
speglar hur Försvarsministeriet strävar efter att framställa de Väpnade styrkorna.
Försvarsministeriet tillhandahåller allmän information om de Väpnade
styrkornas organisation, men detaljer rörande ledningsstrukturer, förband och
förbandsorter redovisas inte systematiskt. I detta avseende har vi huvudsakligen
använt fyra sekundärkällor: IHS Jane’s databas (2016a-c), International
Institute for Strategic Studies (IISS) publikation The Military Balance 2016 samt
hemsidorna http://www.warfare.be och http://www.milkavkaz.net. Ingen av
dessa uppger i sin tur sina källor. IHS Jane’s och IISS är etablerade analysföretag
som erbjuder sina produkter på kommersiell basis. Trovärdigheten för de två
hemsidorna begränsas av att det är oklart vem eller vilka som står bakom dem.
22