Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
pdf?fileName=D:%5CReportSearch%5CFiles%5C7a9ac11c-d027-4739-80fe-3609b87b01e8
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
FOI-R--4367--SE<br />
Rysslands Väpnade styrkor <strong>2016</strong><br />
Som framgår av karta 2.1 (ovan) finns Luftlandsättningstruppernas förband<br />
främst i västra Ryssland. Det finns fyra divisioner med två manöverregementen<br />
och stödfunktionsförband i varje: två luftlandsättningsdivisioner, 106. (Tula),<br />
98. (Ivanovo) och två luftburna divisioner, 7. (Novorossijsk), 76. (Pskov). Det<br />
finns även fyra luftburna brigader: 11. (Sosnovyj Bor), 31. (Uljanovsk), 56.<br />
(Kamysjin), 83. (Ussurijsk) och den 45. specialförbandsbrigaden (Kubinka).<br />
Luftlandsättningstrupperna är kärnan i de snabbinsatsstyrkor som Ryssland<br />
utvecklar (McDermott 2015a) och spelade en nyckelroll när Ryssland tog Krim<br />
2014 (Bartles & McDermott 2014).<br />
2.2.5 Strategiska robottrupperna<br />
Strategiska robottrupperna (Raketnyje vojska strategitjeskogo naznatjenija) är <strong>ett</strong><br />
självständigt truppslag inom de Väpnade styrkorna. Deras uppgift är nukleär<br />
avskräckning och bekämpning av en angripares strategiska bas. Strategiska<br />
robottrupperna bestod <strong>2016</strong> av <strong>ett</strong> truppslagskommando och tre robotarméer<br />
med sammanlagt tolv robotdivisioner (Försvarsministeriet <strong>2016</strong>k). De är<br />
beväpnade med silo- och hjulfordonsbaserade interkontinentala ballistiska<br />
robotar. Sammansättningen avseende bärare och stridsspetsar redovisas i tabell<br />
2.4 nedan. De Strategiska robottrupperna beskrivs vidare i följande avsnitt<br />
tillsammans med de övriga kärnvapenförbanden.<br />
2.3 Kärnvapenförbanden<br />
De strategiska och taktiska kärnvapenförbanden bidrar till den strategiska<br />
avskräckningen samt understödjer de konventionella förbanden i<br />
försvarsgrensgemensamma stridsoperationer och fjärrstrid. I brist på en allmänt<br />
vedertagen definition avser termen taktiska kärnvapen här alla kärnvapen som inte<br />
omfattas av strategiska rustningskontrollavtal. Kärnvapenarsenalen genomgår<br />
en omfattande modernisering, vilken återspeglar den ryska regeringens syn på<br />
kärnvapenförbanden som oundgängliga för att trygga Rysslands säkerhet och<br />
stormaktsstatus (Kristensen & Norris <strong>2016</strong>: 125).<br />
2.3.1 Strategiska kärnvapen<br />
De strategiska kärnvapenförbanden bedömdes <strong>2016</strong> omfatta cirka 80 000 man,<br />
inklusive personal från Luft- och rymdstridskrafterna och Marinstridskrafterna<br />
(IISS <strong>2016</strong>: 189). De strategiska kärnvapenförbanden är organisatoriskt<br />
indelade i mark-, flyg- och ubåtsförband och utgör tillsammans den sk.<br />
kärnvapentriaden. Markdelen, de Strategiska robottrupperna, utgör triadens<br />
huvudsakliga komponent. D<strong>ett</strong>a beror inte bara på att det största antalet bärare<br />
och kärnstridsspetsar återfinns där, utan också på en högre insatsberedskap och<br />
allväders<strong>förmåga</strong> samt mer robusta lednings- och kommunikationssystem (Jesin<br />
2012).<br />
36
Change language