Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016

FOI-R--4367--SE
Rysk säkerhetspolitik
Detta rimmar också väl med Putins syn på vad det innebär att vara en rysk
patriot. Den 17 april 2014, i samband med ett direktsänt telefonväkteri
med allmänheten, menade han att ett folk som lever på ett territorium med
en gemensam kultur och historia – till och med klimat – utvecklar särskilda
distinkta drag. En person i den ”ryska världen”, karaktäriseras av honom som
en person som främst koncentrerar sig på det allmännas bästa. ”Vi är andligt
mer generösa.” I den ”ryska världen” är döden vacker, sade Putin ”Att dö för
sina vänner, sitt folk och sitt fädernesland är vackert. Detta är en grundsten i vår
patriotism” (Rysslands president 2014b).
Innan konsekvenserna av detta analyseras är det viktigt att undersöka den ryska
synen på mjuk makt och färgrevolutioner. Det är väsentligt för att förstå hur
den ryska synen på moderna konflikter har utvecklats.
4.4.2 Mjuk makt, kontrollerat kaos och färgrevolutioner
Under de senaste åren – inte minst i ljuset av konflikten i Ukraina – har några
fenomen i ryskt militärt tänkande blivit alltmer framträdande. Det första
handlar om synen på mjuk makt (soft power) – låt vara att den ryska tolkningen
skiljer sig från den traditionella definitionen som handlar om att öka ett lands
attraktionskraft (Nye 2004).
Användningen av så kallad mjuk makt (soft power) är enligt det utrikespolitiska
konceptet en ny faktor i internationell politik (Kontseptsija vnesjnej 2013:
§20). 1 Å ena sidan kan mjuk makt användas som ett komplement till klassisk
diplomati, å den andra finns det en risk att mjuk makt kan användas som
ett verktyg att blanda sig i ett lands inre angelägenheter genom ”bland annat
finansiering av humanitära projekt och projekt som rör mänskliga rättigheter
utomlands.”. Vladimir Putin har definierat begreppet som ”instrument och
metoder för att nå utrikespolitiska mål utan att använda vapen – information
och andra påtryckningsmedel.” Försvarsminister Sergej Sjojgu är tydlig: ”Dagen
har kommit då vi alla måste inse att ord, kameror, fotografier, internet och
information i allmänhet har blivit ett vapenslag, ett nytt vapenslag i de Väpnade
styrkorna” (Försvarsministeriet 2015a, 2015b). Detta speglar en militariserad
syn på mjuk makt som ett instrument för statskonst.
Mjuk makt som
vapen
Även i den militärteoretiska debatten betraktas mjuk makt som ett vapen bland
andra. Machmut Garejev, en inflytelserik militärteoretiker och veteran från
Andra världskriget, kopplar t.ex. ihop annekteringen av Krim med mjuk makt
och strategisk avskräckning (Garejev 2014). Det är, enligt honom, nödvändigt
att dra lärdomar efter Krim för att ”fullända vår ’mjuka’ makt, politiska och
diplomatiska medel, samt informationsmedel och höja effektiviteten i systemet
för strategisk avskräckning.”
1
I det nya utrikespolitiska konceptet som offentliggjordes i december 2016 återfinns skrivningen om mjuk
makt i §9.
108