Manifest - Reality

G r u n d l ä g g a n d d e b e g r ep p i pl a n e r i n g e n
japanska industristrukturen och konkurrensfördelar i persp
e k t i vet av förändrade pro d u k t i o nsm ö nster i världsekonomin.
De industrier som, enligt M I T I:s bedömningar,
erbjöd störst utsikter att klara långsiktig konkurrensutsatt
tillväxt, byggdes upp med hjälp av statliga forsknings- och
utvecklingsfonder. En av de bättre redogörelserna av den
processen finner man hos Keith Smith (1986). Det har visat
sig svårt att efterlikna M I T I:s fra m g å n g ar; det beror på
den bredvillighet som kapitalis t iska företag i Japan visa t
att samarbeta med ministeriet och ett sa m a r b e t s v ä n l i g t
klimat mellan företag och regering är ingenting som går
att lagstifta fram.
I princip bör en socialistisk regering, med äganderätt till
produktionsmedlen, vara i en bättre position att genomf
ö ra en sammanhängande och effektiv makro e k o n o m isk
och strategisk industriplanering. Det faktum att en sådan
regering har makten att utforma dessa aspekter på ekonomin
gara n t e rar naturligtvis inte att denna makt kommer
att användas på ett förnuftigt sätt. Men om planeringsprocessen
är öppen för debatt, om den är demokratisk närh
e lst så är möjligt och om man sys t e m a t iskt tar hjälp av
ve t e nsk a p s samhällets bästa pre s t a t i o n e r, finns det goda
skäl att hoppas på resultat som är överlägsna de som den
kapitalistiska marknaden kan åstadkomma.
I de följande fem kapitlen utvecklas planeringsbegreppet
på olika sätt. I kapitel 5 utvecklas frågor rörande den
strategiska planeringen; kapitel 6 behandlar vad som krävs
för en effektiv detaljplanering. Makroekonomisk planering
d isk u t e ras i kapitel 7 och kons u m t i o ns varumarknaden i
kapitel 8. I kapitel 9 undersöks frågan om vilken information
som krävs för planeringsprocessen i sin helhet.