Manifest - Reality

M a k r o e ko n o m i s k p l a n e r i n g o c h b u d g e t p o l i t i k
kollektiva beslut finns det fortfarande en möjlighet att låta
individuella preferenser marginellt påverka uppdelningen
mellan konsumtion och ackumulation. Vilka mekanismer
kommer att tillåta ett rimligt spelrum för personliga va l
och samtidigt re sp e k t e ra gränserna i den öve rg r i p a n d e
planen? Här är några förslag.
1) Aktuella arbetskvitton kan fritt utbytas mot någon sorts
p e ns i o nsmedel (t ex en där det årligen utbetalas en
summa med början vid ett specifikt datum eller särskild
händelse i framtiden). Sådana transaktioner skulle dirig
e ras genom ett enhetligt statligt adminis t re ra t
» f i n a ns s ystem« så att de aggre g e rade volymerna kan
övervakas av planeringsbyrån.
Som vi har hävdat ovan är det som faktiskt sker vid
detta sp a rande frigörandet av aktuell arbetsk raft från
k o ns u m t i o ns va r u p roduktionen och det korrekta agerandet
från planerarnas håll är att allokera den »frigjorda«
aktuella arbetsk raften till nettoackumulation av
produktionsmedel (utöver den miniminivå för ackumulation
som är samhälleligt bestämd). Detta kommer att
tillåta en större output av kons u m t i o ns va ror i fra m t iden.
Det finns naturligtvis inga garantier för att planerarna
kommer att använda den, genom sparande, »frigjorda«
arbetstiden som en hävstång för produktion av
j ust de artiklar som sp a rarna någon gång i fra m t i d e n
kommer att önska kons u m e ra. Detta är beroende av
effektiviteten i den strategiska planeringsprocessen och
ett perfekt förutseende kan knappast förväntas av
något ekonomiskt system. Inte desto mindre kommer
planerarna ha möjlighet att centralt bokföra inflödet av
2 2 5