Manifest - Reality

P l a n e r i n g e ns rättigheter
och ekonomiska pro j e k t
E g e n d o m s f ö r h å l l a n d e n
I tidigare kapitel disk u t e rade vi planeringsp roblemet utifrån
en ekonomisk ståndpunkt; då ägnade vi inte mycket
uppmärksamhet åt det juridiska ramverk som är en förutsättning
för att kunna genomföra en effektiv planering.
Effektiv planering kan av förståliga skäl inte utföras under
rådande bolagslagstiftning och vi har kritiserat det juridiska
ramverket för produktionen i det forna Sovjetunionen.
Om socialistisk planering skall återfå någon trovärdighet är
det nödvändigt att finna alternativ.
Vi kommer kort och gott att hänvisa till det planeringsa
ns variga organet som P l a n e r i n g e n. Vi kommer här inte
att beröra de konstitutionella mekanismer som är en förutsättning
för att bringa Planeringen under demokratisk
kontroll, 6 utan bara dess äganderätter. Planeringen antas
äga alla kollektivt opere rande pro d u k t i o nsmedel med
undantag för de som upprätthålls av lokala gra n nsk a p sk
o l l e k t i v. Med kollektivt opere rande pro d u k t i o nsm e d e l
menar vi verktyg eller grupper av verktyg som bara kan
utnyttjas effektivt när flera människor är inblandade.
Planeringen äger allting som vi va n l i g t v is betraktar som
industriell utrustning: järnvägar, vägar, industriell utrustning,
datanätverk, etc. Den äger också tillgångar av mellanprodukter
och halvfabrikat.
Planeringen förkro p p sligar institutionellt det gemensamma
ägandet av produktionsbetingelserna. Detta ägande
är på en och samma gång mer oinskränkt och samtidigt
i en mening mer begränsat än kapitalistiska egendomsförhållanden.
När staten är ensam ägare till produktionsmed-
3 9 7