Manifest - Reality

K a p i t e l 14
4 0 6
sig på Planeringens datanät för att söka den träff som bäst
matchar Marys erbjudande om att arbeta och kra ven för
projekten i området. Detta innebär att planmyndigheterna
kommer att ha tillgång till uppdaterade re g ister öve r
mängden och typen av arbetsk raft som finns tillgänglig,
vilket gör det möjligt att utforma bruttoarbetskraftsbudgetar
för ekonomin i sin helhet. Till skillnad från dagens
arbetsförmedlingar skulle tillgängliga befattningar motsvara
antal och ungefärlig inriktning hos de arbetare som
söker ett projekt. När Mary väl bestämt sig för vilket projekt
hon vill arbeta med och har övertygat de som redan
arbetar där om sin lämplighet, skriver hon på ett kontrakt
hos arbetsförmedlingen med uppgifter om att hon vill
arbeta så och så många timmar per vecka i ett sp e c i f i k t
projekt. Detta registreras sedan i planeringssystemet som
börjar kreditera hennes konto med hur många timmar hon
har arbetat.
Arbetskrediternas samhälleliga funktioner överlappar de
som pengar har i det kapitalistiska systemet men de är inte
identiska. En arbetare erhåller från samhället lika mycket
som hon eller han har givet det i form av arbete. Efter det
att skatten är betald berättigar dessa arbetskrediter arbet
a ren att ta ut va ror från samhället motsva rande sa m m a
mängd arbete. Likheten med pengar är uppenbar: Krediterna
kan »användas« till konsumtionsvaror. De skiljer sig i
det att de inte cirkulerar; när någonting är köpt är kvittot
förbrukat. I den meningen påminner de om tågbiljetter
vilka kan utbytas mot en resa och sedan makuleras av konduktören.
Syftet med denna restriktion är att förhindra att
kapitalistisk utsugning återuppstår, eftersom pengar är en
förutsättning för all kapitalistisk aktivitet.