Manifest - Reality

K a p i t e l 2
7 2
När Marx säger att arbetskvitton inte är mer pengar än
en teaterbiljett kan vi dra vissa slutsatser:
1) Kvittona cirkulerar inte; de är endast direkt utby t b a ra
mot konsumtionsvaror.
2) Precis som fallet är med många biljetter är de inte möjliga
att överlåta. Endast personen som har utfört arbetet
kan använda dem.
3) De skulle annulleras efter att ha använts precis som en
teaterbiljett makuleras vid ingången till teatern. När
individerna tar ut varor från en affär skulle deras tillgodokvitton
annullera s. Affären har – som kommunal
organisation – inget behov av att köpa in varor – den
har bara fått dem sig tilldelade. Så dess enda intresse av
arbetskvittona är i bokföringssyfte.
4) De skulle inte kunna användas för förmögenhetsb i l dning.
De skulle kunna ha en »bäst före«-stämpel. Om
inte individerna löste ut sina andelar av årets resultat i
slutet på året, skulle det antas att de inte vill ha dessa.
Om arbetskvittona inte spenderades skulle varorna som
f ö r k ro p p sligar arbetet inte komma till användning.
Många varor är förgängliga och de skulle behöva avyttras
på något sätt.
Nu för tiden behöver man inte tänka i termer av arbetskvitton
i papper. Istället kan vi föreställa oss att använda
någon form av arbetsk reditkort vilket håller reda på hur
m ycket du har arbetat. Avd rag från ditt samhälleliga arbetsk
reditkonto skulle kunna ske genom att fylla i en blankett,
eller så skulle man kunna använda sig av kontoautomater.
Marx presenterar oss en modell – förvisso bara en skiss,