Manifest - Reality

M a k r o e k o n o m i s k p l a n e r i n g oc h b u d g et p o l i t i k
Rent allmänt kan sägas att dagens sparare bara kan realisera
sin rikedom imorgon utifrån morgondagens inkoms
t e r. Någon sp a rar i trettio år till pensionen, följaktligen
tror många att han förfogar över uppskjuten konsumtion,
men ingen skulle bli lycklig om de på sin ålderdom tvingades
leva på 30 år gamla brödlimpor. I praktiken finns det
inte längre några va ror va rs konsumtion kan uppsk j u t a s.
Istället behöver spararna ett legalt anspråk som – inom vad
som medges för det finansiella systemets överlevnad – tillåter
dem del i samhällets framtida produktion. Människor
som har gått i pension försörjs inte genom sina besp aringar
utan genom de yngre samhällsmedlemmarnas arbete.
Den materiella bördan som en åldrande befolkning
innebär går inte att undvika genom livförsäkringar eller ett
fullt ut finansierat pensionssystem. De unga kommer fortfarande
att vara det enda stödet för den äldre generationen;
övergången från vördnad mot föräldragenerationen
till aktiefonder ändrar inte på denna realitet som kommer
att bestå oavsett vilket socialt system som är rådande.
I den meningen är sparandet ett kontrakt med framtiden
– ett underligt kontrakt där den ena parten, den som
slutligen måste tillhandahålla varorna, kanske ej ännu är
född. Och ett sådant kontrakt med framtiden är en osäker
sak. Den yngre generationen kanske väljer att bryta det. De
kanske kräver inflationsskapande lönehöjningar som hotar
möjligheten att gå i pension med bibehållna inkomster. De
kanske gör revolution och ruinerar börsen.
I en planekonomi finns det inte desto mindre ett sätt för
d a g e ns sp a ra re att bidra till morg o n d a g e ns reala inkoms tflöden.
Genom att sp a ra idag avstår människor från en del
av sin nuva rande kontroll över output. De »frigör« alltså
2 2 3