Manifest - Reality

D e t a l j p l a n e r i n g
att använda centraliserade planeringsmetoder. Ekonomin
var naturligtvis mycket mindre teknologiskt komplex vid
den här tiden och i planerna sp e c i f i c e rades relativt få
huvudmål. Men trots detta finns det rikligt med historier
om stora obalanser mellan tillgång och efterfrågan under
de första femårsplanerna. En omfattande ökning av
a r b e t s i nsatser och råmaterial gjorde det möjligt att klara
centralmålen trots sådana obalanser.
Vi ska tillägga att de första sovjetiska planerna inte gjordes
upp på det sätt som vi har beskrivit. Att kons e k ve n t
och detaljerat arbeta sig bakåt från en lista över slutproduktmål
till en lista över de bruttoprodukter som krävs, låg
bortom Gosplans (den statliga planeringsbyrån) kapacitet.
Istället utgick planerarna ofta från mål som själva formulerats
i grova termer: så många ton stål fram till 1930, så
många ton kol fram till 1935, osv. Dessa tidiga erfarenheter
hade förmodligen en skadlig effekt på den ekonomiska
mekanismen under senare år. De gav upphov till en
sorts »produktionism«, där en rekordproduktion av interm
e d i ä ra nyc k e l p rodukter kom att ses som ett mål i sig.
Faktum är att utifrån ett input–outputperspektiv vill man
verkligen hushålla med insatsvaror så mycket som möjligt.
Målet bör vara att producera så små mängder som möjligt
av kol, stål, cement osv som är förenligt med de önskade
volymerna av slutprodukter.
Den andra typen av fråga som uppstår här är i någon
mening den omvända: om de beräkningsteknologier som
vi har disk u t e rat är välkända, hur kommer det sig att de
s ov j e t iska planerarna inte lyckades bättre vid mitten av
1980-talet, när snabbare datorer hade blivit tillgängliga?
Vi har pekat ut delar av svaret på detta när vi ovan disku-
1 8 7