Manifest - Reality

K a p i t e l 13
3 7 4
av ett slumpmässigt antal ur sjukvårdspersonalen och delv
is av medlemmar ur allmänheten. Pre c is som Burnheim
säger så bör principen va ra att alla de som har legitima
intressen i en fråga bör ha chans att få delta i administrationen.
Detta perspektiv skiljer sig radikalt både från socialdem
o k ra t i ns och den hittills va rande socialis t iska pra k t i k e n .
Planeringen ligger t ex inte under re g e r i n g e ns kontro l l
utan under en kontrollkommitté bestående av va n l i g a
medborgare som, eftersom de är tillsatta genom lottdragning,
kommer att domineras av arbetare. I den meningen
att de är oberoende av varje regering kan dessa kommittéer
ses som analoga till de autonoma organen i det borgerliga
civila samhället: oberoende centralbanker, ledningen
för etermedia, kulturråd, forsk n i n gsråd etc. Det är inte
nödvändigt att dessa är under direkt kontroll av staten;
deras stadga och styrelsemedlemmarnas sociala bakgrund
g a ra n t e rar deras funktion. Förutsatt att de socialis t isk a
m o t s varigheterna för sådana myndigheter har stadgor
öppna för folkig påverkan, att de har kontrollkommittéer
som är socialt representativa för folket och att deras överläggningar
är offentliga, så skulle folklig kontroll kunna
garanteras.
De demarkiska rådens makt skulle vara antingen regulatorisk
eller ekonomisk eller både och. Ett avancerat industrisamhälle
kräver en komplex uppsättning av regler för att
fungera. I det nuvarande samhället är en del av dessa regler
vad vi kallar lagar, som emanerar från politikernas beslut
och som genomdrivs av statsmakten. Men en större del har
redan nu sitt ursprung i autonoma organ. Pro f e s s i o n e l l a
organisationer definierar uppförandekoder som man åläg-