Manifest - Reality

K a p i t e l 6
2 0 0
tioner kommer medelharmonin att ändras med mindre än
en procent genom successiva iterationer. I sig själv har den
emellertid nackdelen att den bara klarar av att bringa ekonomin
till ett lokalt maximum av harmoni. I datorexperiment
finner man ofta att i algoritmer av den här formen
finns det ofta oanvända resurser kvar och att av outputs
totala nivå är lägre än vad den kunde vara. Intuitivt kan vi
förstå att detta beror på den mycket starka tendensen hos
algoritmen att etablera sig i den region från vilken medelharmonin
utgick.
Detta kan man komma förbi genom att införa en favorisering
av ökad output. I etapp (7) kan vi istället för att
re d u c e ra output hos industrier med stor harmoni till
g e n o msnittet jus t e ra deras output tills den är lika med
(medelvärdet + F) där F motsvarar måttet av favoriseringen.
När vi börjar köra programmet sätter vi F högt, sedan
reducerar vi det efter varje iteration. Effekten av detta är
att bara industrier med mycket stor initial harmoni till en
början reducerar sin output, men industrier med liten harmoni
fortsätter att öka sin output. Härmed tendera r
medelharmonin att öka med varje successiv iteration och
slutligen stabiliserar sig systemet runt en maximal medelharmoni.
Förutsatt att man väljer sina datastrukturer med omsorg
är den här algoritmen approximativt lineär i körtid. Med
andra ord, ett problem innehållande 100 industrier kommer
att ta 10 gånger så lång tid som ett som bara innehåller
10 indus t r i e r. Pre c is som med den konve n t i o n e l l a
input–outputanalysen som diskuterats ovan, är en viktig
punkt att inte representera input–outputtabellen som en
ordnad matris, utan dra fördel av det faktum att det är en