Manifest - Reality

K a p i t e l 13
3 5 8
Dessutom finns det några statsskick, som kallas aristokratier eftersom
de skiljer sig både från oligarkierna och den så kallade medborgar-
staten. Det statsskick där ämbetsmännen inte bara utses efter förmö-
genhet utan också efter förtjänst skiljer sig nämligen från båda och
kallas aristokratiskt …
De … / m e d b o rg a rs t a t e r/ … som snara re tenderar åt oligarkin /kal-
las/ »aristokratier«, eftersom god uppfostran och hög börd ofta bru-
kar förekomma hos de mest välbärgade. (Politiken, 1293)
E rsätt »aris t o k ra t isk« med »meritokra t isk« och den ve r b a l a
ändringen inkapslar väl den his t o r iska metamorfos som
det brittiska samhället genomgått sedan tidigt nittonhund
ratal, då parlamentet öppnades för personer med fört
j ä nster men som inte nödvändigtvis var välborna. Men
den avg ö rande frågan är inte huruvida några personer med
relativt blygsam härkomst re k r y t e ras till offentliga ämbeten,
utan vem som har makten. Allt annat är illus i o n e r.
Det som skiljer demokrati från oligarki är fattigdom re sp e k t i ve rike-
dom, och där maktutövning beror på förmögenhet … där är stats-
skicket med nödvändighet en oligarki, alldeles som vi sade, och där de
m e d e l l ö sa bestämmer är det demokrati, men det bara råkar va ra så att
de välbärgade är få och de medellösa många (Po l i t i ke n 1 2 7 9 / 1 2 80) .
Pa r l a m e n t a r iskt statsskick och demokrati är va ra n d ra s
motsatser. Demokrati är massornas herravälde genom de
fattiga och medellösa; parlamentet är maktutövning
genom yrkespolitiker, som i antal och klasstillhörighet är
del av oligarkin. Marx och Engels följde ganska oförbehållsamt
den aristoteliska definitionen av demokrati när de
i Kommunistiska Manifestet (1848) skrev att »Det första