Manifest - Reality

M a kr o e k o n o m i s k p l a n e ri n g o ch b u dg et p o l i t i k
användas till annat än konsumtion. Vi skall återkomma till
dessa frågor.
För det andra måste en del av planens totala utrymme
för priva t k o nsumtion göras tillgängligt för icke-arbetare:
p e ns i o n ä re r, de som inte kan arbeta, människor som by t e r
j o b b. Om enda sättet att kunna köpa personliga kons u mt
i o ns va ror är genom att använda arbetskvitton, då måste
någon kvantitet av kvitton göras tillgängliga för ickea
r b e t a re via statsbudgeten. För att beva ra liks t ä l l d h e t e n
mellan utgivningen av arbetskvitton och utfört arbete
kan dessa kvitton för icke-arbetare inte bara »tryc k a s
upp« (detta skulle va ra inflations sk a p a n de); snara re
måste de öve r f ö ras via skattsedeln från arbetarna till ickea
r b e t a r n a .
Innan vi tar itu med de väsentliga frågorna gällande
beskattning och sparande kan det vara nyttigt att sätta in
ova nstående idéer i en »fondflödeskalkyl« Detta kommer
att göra det möjligt för oss att kontrollera deras hållbarhet.
Låt oss dela upp ekonomin i två grupper av aktöre r
som vi betecknar som hushållssektorn och statliga sektorn.
H ush å l lssektorn inkluderar individer, familjer och gra nskapskollektiv,
medan den offentliga sektorn omfattar alla
e k o n o m iska enheter utanför »hemmet«. Vi antar att där
inte finns någon privat äganderätt till produktionsmedlen,
så det finns ingen separat företags- eller finansiell sektor
att ta med i beräkningen. Vårt tillvägagångssätt är att
uttömmande avg ö ra ursprunget och användnings o m r ådena
för de båda sektorernas tillgångar.
Om vi börjar med hushållssektorn så är den grundläggande
källan till dess tillgångar emissionen av arbetskvitton
i utbyte mot aktuella arbetsp re s t a t i o n e r, aktuella
2 1 5