Manifest - Reality

F ö r s ä l j n i n g o c h d i s t r i b u t i o n a v k o ns u m ti o n v ar o r
är bästa sättet att garantera att knappa varor fördelas rättvist
om det råder inkomstskillnader, eftersom det hindrar
de rika från att genom stora uppköp kontrollera marknaden.
Ta livsmedel som exempel: formell ransonering kommer
att gara n t e ra att alla får tillräckligt för att öve r l e va .
Om det finns gott om mat, men fattigdom hindrar en del
människor från att äta sig tillräckligt mätta, då är någon
typ av livsmedelssubventioner en rationell politik. Fast det
är inte självklart att bästa sättet att gå vidare är att hålla
priserna under kostnaderna. Att dela ut matkuponger till
de mest behövande är förmodligen mer effektivt. Om livsmedelssubventioner
i form av reducerade priser tillämpas
när det råder brist på mat kommer det tillgängliga utbudet
i affärerna att försvinna och det kommer att uppstå
köer varje gång nya varor kommer in. Detta är sant oavsett
om det råder stora eller små inkomstskillnader. Politiken i
EU, med artificiella höjningar på matpriserna för att gynna
bönderna och i Sovjetunionen, där man subventionerade
livsmedel som det rådde knapp tillgång på, är i båda fallen
osund. (I båda fallen hämmar starka politisk kra f t e r
förändringar.)
Den grundläggande poängen är att om inkoms t sk i l l n aderna
är små då är det troligt att den försäljning och dis t r ibution
som skulle ske till marknadsp r iser blir rättvis och det
f i n ns ingen anledning till subsidier. Vi kan föreställa oss
e x t ra o rd i n ä ra fall där formell ra nsonering kan va ra önskv
ä rd i syfte att gara n t e ra tillgången på nödvändighetsa r t iklar
under svåra men tillfälliga omständigheter av sviktande
varutillgång. Men generellt ser vi skapandet av markn
a d smässiga priser som den bästa politiken i ett socialis t isk t
samhälle med en i grunden egalitär inkoms t f ö rd e l n i n g .
2 4 5