Manifest - Reality

En kritik som ofta framförts mot de sovjetinspirerade
ekonomierna – inte bara av deras västerl
ä n d ska belackare – är att de var okänsliga för
konsumenternas varubehov. Det är därför viktigt
för vår allmänna argumentation att kunna visa att en
planhushållning kan svara mot konsumenternas skiftande
p re f e re nser – att bristerna, köerna och öve rskotten på
varor som ingen vill köpa, som vi hör så mycket om, inte
är en inneboende lagbundenhet i all socialistisk planering.
I detta kapitel utvecklar vi vår uppfattning om en socialistisk
marknad för konsumtionsvaror.
Ett sätt att närma sig denna fråga är att återvända till
den allmänna indelning av planering som fra m f ö rdes i
kapitel 4. Vi urskiljde där tre planeringsnivåer: en makroe
k o n o m isk, en stra t e g isk och en detaljerad. Inom den
makroekonomiska och den strategiska industriplaneringens
ramar berör detaljplaneringen valet av precisa mål för
slutprodukten och garanterar att tillräckligt med resurser
finns tillgängligt för att klara detta mål. Men hur bestäms
sl u t p roduktmålen för kons u m t i o ns va ror? Vilken typ av
mekanism krävs för att kunna modifiera dessa mål utifrån
konsumenternas gensvar?
Grundprincipen i det system vi före slår är ganska enkel
att re d o g ö ra för. Alla kons u m t i o ns va ror är märkta med sitt
a r b e t s v ä rde, dvs den totala mängden direkt och indire k t
samhälleligt arbete som krävs för att pro d u c e ra dem. (D e t
p ra k t iska beräknandet av dessa arbetsvärden disk u t e rades i
kapitel 3.) Men utöver detta kommer de aktuella pris e r n a
(u t t r yckt i arbetsk v i t t on) på kons u m t i o ns va rorna, så långt
det är möjligt, att sättas till marknadsmässiga nivåer. Antag
att det krävs 10 timmars arbete för att pro d u c e ra en särsk i l d
2 4 1