Manifest - Reality

K a p i t e l 15
4 2 4
niskt med vårt argument i den meningen att medan vi gör
stor affär av den moderna datateknologins potential, så
tvärvänder vi inför förslaget om ett rent kvantitativt planhushållningssystem,
dvs ett som fungerar utan att använda
sig av intermediära priser och värden. Duffy förefaller
uppfatta detta som en sorts reträtt från den position som
tidigare socialistiska ekonomer, t ex Lange, intog, vilka såg
(d a ta)kalkylen som ett alternativ till marknader av va r j e
slag. 2 Just när den teknologi som krävs för Langemodellen
börjar se dagens ljus, rekommenderar Cockshott och Cottrell
en lösning som förlitar sig på en marknadsmekanism!
För det andra påstår Duffy att man, om man tänker i termer
av en socialistisk marknad för konsumtionsvaror, inte
har anledning att använda sig av arbetsvärden som referenspunkter
för de samhälleliga kostnaderna: han hävdar
att »enkel kostnadsanalys« vore att föredra.
Vad gäller den första punkten skulle vi vilja understryka
att vi inte före slår att alla va ror och tjänster skall dis t r ib
u e ras via en marknad. Vi förutsätter exis t e nsen av en
»offentlig sektor« (sjukvård, utbildning, barnomsorg, etc)
där varor och tjänster tillhandahålls som en grundläggande
medborgerlig rättighet (se kapitel 5). Här bestäms inte
nivån och formen för försörjningen genom marknadspris
e r, utan genom demokra t isk debatt och politik. Ändock
tänker vi inte be om ursäkt för att vi föreslår en marknad
för många privatkonsumtionsartiklar.
De väsentliga kännetecknen för vår kons u m t i o ns va r umarknad
är som följer.
1) Konsumenterna får inkomster utställda i arbetskvitton,
antingen för utfört arbete eller som transfereringar.