Manifest - Reality

K a p i t e l 13
3 7 2
dem, skulle de kunna bilda sig en uppfattning om huruvida
de var villiga att betala mer eller mindre för dessa tjänster.
Antag att man beträffande sjukvårdskostnaderna kunder
rösta för att dessa ska öka med x procent, förbli oförändrade
eller reduceras med x procent. 8 Dessa röster skulle
kunna bokföras och det beräknade genomsnittsresultatet
kunde användas för att bestämma den proportionella
ökning eller minskning som borde göras i den offentliga
s j u k v å rd sbudgeten. Elektro n iska röstsedlar skulle myc k e t
enkelt kunna utformas på ett sådan vis att människor är
tvingade att göra konsekventa val (de kan t ex inte rösta
för en hundraprocentig ökning av alla typer av utgifter!)
Efter några år kan man förvänta sig att utgiftsnivåerna
kommer att stabiliseras och sedan bara genomgå små förändringar
till följd av skiftningar i den allmänna opinionen.
Under normala omständigheter skulle de som vill öka
utgifterna vara ungefär lika många som de som vill minska
dem så varje förändring skulle bli liten.
Fastän det är möjligt att fatta demokratiska beslut gällande
de offentliga utgifternas storlek kan detta inte kombineras
med oberoende demokratisk kontroll över beskattningen.
Om det är möjligt att rösta om både skatter och
utgifter finns det inga garantier för att budgeten kommer
att balans e ras (U S A:s kongress genomför inkons e k ve n t a
omröstningar om såväl utgifter som skatter, med allmänt
känt resultat). Snarare skulle nivåerna för grundtaxeringen
behöva kunna justeras automatiskt för att kunna täcka
de utgifter som folket har röstat för, med gjorda hänsyn till
andra former av intäkter, såsom räntor. Väljarna skulle då
få ta med sk a t t e k o ns e k ve nserna i beräkningarna när de